Idag är det en speciell dag för mig.

Samtidigt som jag gläds åt alla gratulationer på min egen födelsedag, är det exakt ett år sedan min mamma somnade in.

Det var en sorg, men också en lättnad. Hon mådde inte bra under sitt sista halvår i livet.

Tidigare hade hon alltid svarat på frågor om sin hälsa med ett ” … jodå, ena dagen si och andra dagen så”.

Men det hade förändrats. Demensen hade gjort henne förvirrad. Livslusten hade falnat.

När vi pratades vid och jag berättade för henne hur gammal hon var, kunde hon säga ”oj, är jag så gammal … då har jag väl rätt att dö”.

Jag visar sällan bilder av familjen här på bloggen, men gör ett undantag. Hon är så fin på det här kortet.

Kortet är taget under en tid när hon hade fått glädjen tillbaka. Hon hade nyligen fyllt 91, var ute varje dag med sin rullator och njöt av solen. Så här vill jag minnas henne.