Parsifal (igen)

800px-Rogelio_de_Egusquiza_-_KundryJag har börjat läsa på om Wagners Parsifal (inför torsdagskvällens äventyr).

Jag kommer att ha svårt att hänga med i tyskan, så det är lika bra att ha lite koll på handlingen.

Operan kretsar kring ett par heliga reliker: graalen (Jesu blod) och spjutet som en romersk soldat enligt myten stack i Jesus. Några riddare förvaltar dessa båda reliker i borgen Montsalvat.

I borgen fanns till att börja med Klingsor. Klingsor var mycket förtjust i kvinnor. För att hålla sitt ridderliga kyskhetslöfte kastrerade han sig. Det hade han ingenting för, eftersom renheten skulle komma infrån.

Klingsor jagades iväg och byggde ett eget slott i närheten av borgen: och fyllde det med blommor, växter och vackra kvinnor. Klingsor var ute efter den heliga graalen, och använde såväl trollkonster som förföriska kvinnor för att få igenom sin vilja.

Graalriddarna hade svårt att förlika sig med Klingsors ambitioner och aktiviteter. En av dem, Amfortas, begav sig till slottet för att med hjälp av det heliga spjutet döda Klingsor. Det gick inte så bra.

Amfortas blev på platsen förförd av den vackra Kundry (bilden). Och när han var fullt upptagen med hennes behag, kunde Klingsor stjäla spjutet och sticka det i Amfortas. Amfortas fick då ett sår som aldrig läkte (sårad som han var av det heliga spjutet).

När Parsifal dyker upp i handlingen försöker sig Klingsor på samma trick en gång till. Han skickar Kundry att förföra och förhäxa Parsifal. Men den här gången lyckas det inte lika bra. Parsifal står nämligen emot.

Och när Klingsor slungar det heliga spjutet mot Parsifal hejdar denne spjutet i luften. Parsifal gör korstecknet, och Klingsors hela värld rasar samman. Med hjälp av spjutet helas Amfortas av Parsifal, den oskuldsfulle.

Det här är handlingen i de två första akterna, ifall inte regissören Christof Loy har ändrat alltför mycket.

Enligt Operans egen marknadsföring står den sinnliga kärlekens komplexitet i centrum i Loys version av Parsifal. “Att avhålla sig eller hänge sig – det är frågan!”

Viktigt tema förstås, men ska det verkligen behöva ta fem timmar och femton minuter?

 

Detta inlägg publicerades i Kultur och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s