NPM 2.0

Idag var det Förvaltningspolitisk dag i Statskontorets regi. Temat var Tillitsbaserad styrning – hur gör man?

380 personer på plats i Kulturhuset: fullt med höga tjänstemän i staten och så en del forskare.

Christopher Hood berättade om sina studier av NPM-reformer  under tre decennier i Storbritannien.

De finns redovisade i boken A Government that worked better and cost less?, författad tillsammans med Ruth Dixon.

Slutsatsen är att verksamheterna som en följd av reformerna inte hade blivit bättre, men att de kostade mera.

Temat för dagen var annars regeringens tillitsbaserade styrning. Civilminister Ardalan Shekarabi inledde med att berätta om avsikten med reformprocesserna.

Det många nog funderade på var vad som kännetecknar en tillitsbaserad styrning, jämfört med – låt oss kalla det – en allmänt klok styrning.

Erik Nilsson, som är statsekreterare i Utbildningsdepartementet, uttryckte det som att man ska styra mindre (varje ny styrsignal tar bort effekten av de redan givna) och att det finns en övertro på formella beslut och skriftlig kommunikation.

Ett antal gånger deklarerades under dagen att man inte ska kasta ut barnet med badvattnet. Med barnet avsågs antagligen mätandet, ekonomistyrningen och redovisningen, dvs. de ”hårda” och siffriga delarna av företagsekonomins tankegods.

Utrymme ska lämnas åt annat. Mycket handlade om att ledarskap utgör kärnan i en klokare styrning: ett nära ledarskap, coachande ledarskap och att göra medarbetarna till aktiva medledare.

Kanske håller de lite ”mjukare” delarna av företagsekonomiämnet på att bli populära igen: ledarskap, organisationskultur och värdeskapande möten.

Det var ett tag sen sist.

Hood avslutade sitt anförande med att säga att motiven bakom NPM-reformerna i Storbritannien hade varit att försöka ”… change the way management operated”, och att detta nog inte riktigt hade lyckats.

Och som han uttryckte det: ”The battle for NPM may not be over”.

Kanske kan man tolka den här dagen som att vi är kvar i NPM-världen, men möjligen i NPM 2.0.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Forskning. Bokmärk permalänken.

En kommentar till NPM 2.0

  1. Anna-Maria Lagrelius skriver:

    Det är ett intressant och oerhört viktigt ämne.

    Det är emellertid viktigt mer än någonsin att också lyfta blicken från styrningskammare och ämbetsmannagolv till den nya verkligheten/utvecklingen i samhället som helhet. Ett nytt och (i mitt tycke) alltmer oroande samhällsklimat växer fram på allvar och det kännetecknas av allt annat än tillit. Jag skulle drista mig till att säga att grundläggande institutioner (som tilltron till etablerad forskning, media, centrala svenska (gråsosse) värderingar som vikten att betala skatt och acceptera att våra folkvalda har rätt att (också) använda den till verksamheter vi inte nödvändigtvis tycker om, välfärdspolicys som inte nödvändigtvis gynnar oss själva. Vikten av att återetablera betydelsen av solidaritet mellan alla medborgare enligt devisen av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov’).

    Jag tror att etablerade forskare, inte minst sådana som du, pmsom studerar offentlig sektor, behöver ta ett steg framåt i den offentliga debatter, (våga?) bli mer offentliga. Kliva fram till försvar för vetenskapliga metoder (och därmed också demokratin). Oroväckande många har inte grepp om skillnaden mellan fakta och åsikter. Insikten (och tilliten) till det faktum att sådant som historia och vetenskap inte är ‘tyckande’.

    Jag blir bekymrad Bengt, hoppas och vill uppmärksamma i detta fall dig som arbetar i ett projekt om tillitsstyrning, öka relevansen (möjligen. Är ju inte insatt i hur mycket ni breddar relevansen mer än det jag läst här). Men fakta är att Trump & Co har beskrivit tjänstemän som hinder för att effektuera sin politik. Den (i mitt tycke) goda trögheten på departement, myndigheter, i förvaltningarna är för den växande Altright rörelsen något som ständigt och av allt fler personer också här, plötsligt definieras om och om igen som odemokratiskt.

    Än mer extrema forum växer fram till och medan jag skriver min kommentar till dig och ovan. Dessa samarbetar i allt högre grad internationellt, producerar allt mer pseudovetenskap. Det är verkliga (mycket otäcka) nätverk, strukturer och organisationer som växer fram. Den tillitsstyrning som diskuteras, om den inte också hos forskare i era forskningsprojekt breddas… Förvaltningarnas styrproblem kan snabbare än vi vill tro påverkas (till och med förlora sin relevansen) genom den allt mer framväxande (i värsta fall genomgripande) samhälliga-politiska tillitskrisen.

    F-låt om min kommentar låter överdramatiskt (förutom allt för lång). Men det jag ser genom sådant jag har kontakt med dels genom bekanta, dels genom egna på friheten nedslag (internet-slagningar) relaterat till suspekta grupper och forum förskräcker och jag oroas över det jag upplevelse som ännu sunda personer aningslöshet/naivitet/skepsis… Nu är det som för bara två år sedan var verklighetsbeskrivningar från perifera grupper och personer är inte längre perifert, Identitär-ismen vinner mark också här, etableras detta förändras allt (och kommer också påverka styrning och arbete i förvaltningarna)

    Ta bort denna kommentar om den är för yvig eller udda/spekulationer. Men jag önskar att etablerade forskare ser behovet att återetablera sanningar som att det är skillnad mellan fakta och alternativa sanningar.

    Ps. Diverse underligheter språkmässigt ovan beror sannolikt på min mobils sk autokorrigering…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s