Paul Simon  i Globen. Det finns knappast något bättre sätt att inleda en semester.

Jag har ända sedan Sounds of Silence-skivan (1966) lyssnat på Simon & Garfunkel, och därefter på Simons egna skivor.

Att jag gillade filmen The graduate (Mandomsprovet) året därefter (1967) hängde nog mindre samman med Dustin Hoffman än med filmmusiken.

Simons musik upptar helt enkelt en betydande del i the soundtrack of my own life.

När Paul Simon i år avslutar sitt turnerande med Homeward Bound. The Farewell Tour var jag där.

Det blev en utmärkt konsert. Nog hade jag bytt ut 5-6 av de spelade låtarna mot andra, men det visar mest vilken låtskatt som han sitter på.

Hade jag fått önska någon speciell låt hade det varit: The only living boy in New York … eller kanske Duncan … eller Take me to the Mardi Gras … eller Hearts and Bones … eller Kathy’s song.

Sista spelningen i Queens, New York i september: Flushing Meadows. Corona Park. Undrar om det finns några plåtar kvar.