The best things in life are not things.

Så brukar det sägas och det stämmer förstås.

Jag har tre fina barn, som alla har blivit kloka vuxna vid det här laget.

Tänk alla år då lejonparten av ens vardagsliv cirklade kring dem. Fantastiskt var det, men den tiden kommer inte igen.

Nu har jag dessutom tre barnbarn – Flora, Olof och Albin – som jag kan glädjas åt. Sådär i några timmar, innan föräldrarna kan ta över igen.

I fönstret (ovan) tittar treåringarna Olof och Flora ut. De ses lite för sällan, men när de gör det har de väldigt kul tillsammans.

Flora styr och ställer och älskar att ha omgivningens odelade uppmärksamhet (ibland med små sagor).

Olof är dock inte alldeles styrbar. Han vet oftast vad han vill göra och gör det (ofta handlar det om att bygga räls och köra tåg på den).

Och den lille parveln som jag håller i är halvåringen Albin, som är en unge som alltid skiner upp och ler när man pratar med honom.

Underbara ungar. Nya små människor.