Jag har märkt en sak på sistone (förutom att mackor kan se ut som Australien).

Det har blivit svårare att hålla uppe intresset för nyheter. Det gäller nog alla medier, men särskilt radio och TV.

Jag börjar lyssna och titta, men zoomar ut efter ett tag. Det har uppstått en mättnad, eller kanske snarare ett slags vakuum.

Jag tror att det handlar om tre samtidiga fenomen.

Det första är lättnaden över att Trump inte längre sitter i Vita huset. Man behöver inte längre oroas och uppröras över hans nattliga twittrande. Samtidigt har förstås hälften av alla nyheter försvunnit.

Det andra är att Brexit tydligen har materialiserats. Tänk att man satt uppe om kvällarna för att följa diverse omröstningar i den brittiska parlamentet.

Det tredje är tröttheten när det gäller pandemin. Vi håller oss i vår bubbla, men orkar inte älta pandemin hela tiden. Och – som de flesta andra verkar det som – ser vi Folkhälsomyndigheten som den vuxna i rummet.

Mycket av det som har pockat på uppmärksamhet under det senaste året finns inte eller lockar inte längre.

Trump surar på greenerna i Florida, Boris gör upp planer för imperiets återkomst … och vi andra dödliga väntar på att få en dos från Pfizer eller Astra Zeneca.

Det är vakuum i livet … i väntan på vaccin och valrörelse.