Edward W. Said

Skärmavbild 2021-05-16 kl. 16.31.04Edward W. Said var en palestinsk författare, föddes i Jerusalem i det brittiska mandatet Palestina och växte upp i en kristen familj.

Said utbildade sig i USA och blev med tiden en  inflytelserik forskare.

Mest känd är han för boken Orientalism, som handlar om hur man i västvärlden har sett på samhällen och människor från Orienten (Mellanöstern, Nordafrika, Asien).

Said var länge aktiv i arbetet för en palestinsk stat, vid sidan av Israel. Han argumenterade  för en tvåstatslösning.

Så här skrev Said en gång om konflikten, och om nödvändigheten att hitta ett sätt att samexistera:

“I have spent a great deal of my life during the past thirty-five years advocating the rights of the Palestinian people to national self-determination, but I have always tried to do that with full attention paid to the reality of the Jewish people and what they suffered by the way of persecution and genocide. The paramount thing is that the struggle for equality in Palestine/Israel should be directed toward a humane goal, that is, coexistence, and not further suppression and denial. Not accidentally, I indicate that Orientalism and modern anti-Semitism have common roots.”

Edward Said har skrivit en fin essä om sin barndom och uppväxt, och den känsla av förlust som palestinier kan känna.

Essän – som heter Leaving Palestine –  publicerades 1999 i New York Review of Books.

Saids familj bodde i västra Jerusalem, men palestinier som bodde där tvingades att flytta när staten Israel inrättades. Det är fortfarande svårt för mig, skrev han:

” … to accept the fact that the very quarters of the city in which I was born, lived, and felt at home were taken over by Polish, German, and American immigrants, who conquered the city and have made it the unique symbol of their sovereignty.”

Han beskrev hur det palestinska livet i barndomskvarteren i västra Jerusalem försvann (det här hände 1948), och palestinierna blev hänvisade till den östra delen av staden.

Åtskilliga år senare är det försöken att vräka palestinier i Östra Jerusalem (i Sheikh Jarrah) som är en av orsakerna till att konflikten blossar upp igen.

Judar kan gå till domstol för att få tillbaka egendom i Östra Jerusalem som de tvingades att lämna vid delningen när Israel blev självständigt (1948).

Samma rätt – dvs. att göra anspråk på att återfå egendom i de västra delarena av staden som de då tvingades att lämna – har inte palestinierna.

Edward Saids essä finns att läsa här.

Detta inlägg publicerades i Forskning, Politik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s