Jerusalem

Jerusalem är en stad att längta till.

Det kändes overkligt att gå där: genom Damaskusporten in i Gamla stan och genom de vindlande muslimska kvarteren.

Från taket på det österrikiska hospicet kunde man se ut över tempelberget (Haram al-Sharif), Klippdomen med dess förgyllda kupol och Al-Aksha moskén.

Turisterna som vandrade längs Via Dolorosa.

Det är några år sedan nu. Linnea (dottern) jobbade på en skola i Bethlehem. Vi firade julafton i Jesus födelsestad, men magin infann sig inte riktigt.

Först var det den där muren. Den löper runt Västbanken och då också mellan Bethlehem och Jerusalem.

Vi såg hur egendom demolerades och konfiskerades i östra Jerusalem.

Vi var i Hebron där israeliska bosättningar etablerats mitt inne i staden och palestinierna hade tvingats från den gamla stadskärnan.

Ingenstans var ockupationen lika tydlig som i Hebron.

Att idén om en tvåstatslösning har varit död sedan länge är uppenbart, när man ser den mängd bosättningar och bosättare (mer än en halv miljon) som nu finns på Västbanken och i Östra Jerusalem.

Förutsättningarna för en tvåstatslösning är helt enkelt bortbyggd, och olika lagar gäller nu för olika grupper av människor.

Det som nu tycks återstå är en enstatslösning där alla är medborgare med samma rättigheter (vilket Israel aldrig kommer att acceptera) eller något som ser ut som en apartheidstat.

Så länge de grundläggande villkoren ser ut som de gör kommer alltid gnistor av olika slag leda till att oroligheter flammar upp. Som nu igen …

Den israeliska staten bombar och dödar så många som den själv anser vara rimligt, och världen i övrigt har, tycks det, inget annat att erbjuda än förmaningar och tomma ord.

Sorgligt är det.

Det är sannerligen inte enbart den israeliska ledningen som är galen. Palestinierna förtjänar verkligen något bättre än Hamas och den korrupta ledningen i Ramallah.

Men – med det sagt – bör man inte glömma vem det är som ockuperar och vem det är som är under ockupation.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Jerusalem

  1. notgubben skriver:

    Ockuperar… Israel återupprättades som nation år 1948, men inte på hela sitt ursprungliga territorium. Som du vet så bestod israels folk av 12 stammar. 2 (!) av stammarna hade sitt land ÖSTER om Jordan. ALLT land väster om Jordan var israeliskt, med undantag för Gazaremsan. Där bodde filistéerna, som låg i nära nog ständigt krig med Israel. I det fallet, som du ser, har ingenting förändrats under de årtusenden som har passerat.
    Jag vet att min åsikt inte är det minsta politiskt korrekt. Men tar man Guds ord med i kalkylen så tror jag mer på det än alla underliga manövrer mot en sk tvåstatslösning. Det finns inga vare sig politiska, praktiska eller religiösa förutsättningar för ett sådant arrangemang..

    Gilla

    • bengtjacobsson skriver:

      Jag vet att det finns en del som hävdar en slags gudomlig legitimitet för ockupationen av Västbanken, och hänvisar till formuleringar i Gamla Testamentet. En sådan tro kan ju rättfärdiga bosättningar, ockupation och i förlängningen en annexering av området. Men problemet är att det sedan länge bor människor på platsen som man i så fall antingen måste köra ut eller som måste leva under ockupation (med olika rättssystem för olika folkgrupper). Ett möjligt framtida alternativ är förstås en stat där alla – judar och palestinier – kan leva och ha samma medborgerliga rättigheter.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s