Vi är inte fler förvaltningsforskare hos oss än att vi kan ses och prata med varandra, och ändå följa myndighetens rekommendationer.

Igår hade vi upptaktsmöte inför terminen: i det gamla Kronohäktet på Långholmen. Så jag fick tillbringa en natt i cell.

Det var mycket kul att kunna prata undervisning, forskning och annat med kollegorna igen.

Det var också fint i förmiddags (dagen efter mötet) att kunna ta en lång promenad i solen från Långholmen till Slussen: längs vattnet vid Bergsunds strand (med vyn bort mot Gröndal där båten Östanvik låg vid Cementas depå), förbi Zinken, Bysistorget, Mariatorget och bort till puckeln på Hornsgatan.

Jag stannade och tog en fika på Café Tårtan (jo, det där som TV-programmet spelades in) och stötte där också på en bekant: en förvaltningsrevisor som numera var pensionerad och  mest ägnade sig åt fotografering.

Jag passerade sedan den gigantiska arbetsplatsen vid Slussen (”Alla stambytens mamma”, som det stod på en av flera fyndiga info-skyltar). Det är svårt att från marken få en föreställning om hur det kommer att bli.

Det finns en intensitet i Stockholm som jag tycker om. Att det finns många turister i stan, precis som det brukar i augusti, bidrar till känslan av storstad.

Jag försökte (som vanligt) se ut som någon som skulle kunna hjälpa vilsna turister med orientering och kartläsning, men som vanligt var ingen intresserad.