Ok, lite mer fotboll. Igår tog jag tåget ner till Norrköping, och fick några timmar med storebrorsan Peter.

I vanliga fall brukar äldste sonen hänga på när Hammarby ska spela mot Norrköping, men den här gången höll både barn och svärföräldrar honom kvar i Stockholm.

Tråkigt för mig, men det var kanske skönt för honom.

Peter och jag käkade och fikade och tog en tur på det fina konstmuséet. I samlingarna finns svenskt måleri från slutet av 1800-talet och fram till idag.

Lagom mycket för att få en bild av hur måleriet har förändrats över tiden. Perfekt för någon timmes rundvandring.

Vi bor granne i Uppsala med Bror Hjorths hus (där Hjorth bodde och hade sin ateljé), så det var fint att se att han också var representerad i muséet i Norrköping.

När det närmade sig matchstart promenerade vi upp längs Södra promenaden i duggregnet, förbi ”Lärka” och Halvars glass till Parken.

Så gott som fullsatt och – som man säger numera – magisk stämning.

Krunegård var där sjöng ”Ett liv, ett lag” tillsammans med delar av stans symfoniorkester, och IFK gjorde glädjande nog en väldigt bra match.

Fjärde raka segern och lite marginal ner till Bajen i tabellen. Vi ska förstås ligga före dem när 30 omgångar är spelade (allt annat är bonus).

Efter matchen blev det lite lugnt firande på vägen ner mot tåget. Lång resa hem förstås (tillsammans med en del molokna om än samlade hammarbyare), och jag var hemma strax efter midnatt.

Men det var det förstås värt. Kul dag på det hela taget.