Jag lyssnar ibland på podden med Sigge och Alex.

Ibland glömmer jag bort den … och så påminner Jon (äldste sonen) om att det finns ett avsnitt som jag nog borde lyssna på.

Senast hände det i början av året. Sigge listade de femtio bästa sångrösterna någonsin. Han hade blivit inspirerad av tidskriften Rolling Stone som hade listat de 200 bästa.

Högst på Rolling Stone-listan finns Aretha Franklin. Hon har beskrivit sin egen uppgift som sångare som att sträcka ut en hand “… me with my hand outstretched, hoping someone will take it.”

De bästa rösterna behöver förstås inte vara de mest perfekta och tonsäkra, utan de röster som har förmågan att tränga in och beröra.

Som Aretha Franklin, Nina Simone eller Johnny Cash (för att ta några exempel).

Listandet är en galen grej förstås, och man bör väl inte ta den på alltför stort allvar. Men många gick i taket för att vissa var med och andra inte på Rolling Stone-listan.

Men det som gjorde det så fint med Sigge Eklund i podden var att han gjorde listan till en slags resa i sitt eget inre … ett sätt att visa vem han är och var han kommer ifrån.

Jag blev fångad av hans berättelse, och av musiken. Och började fundera på hur min egen lista skulle se ut (Jon hade förstås listat ut att just detta skulle ske).

Listan är inte klar (kommer kanske aldrig att bli det), men högt upp där bland de tio bästa finns Van Morrison.

Jag lyssnar ganska mycket på Van Morrison, och hans tidiga skivor. Och erinrade mig något som Lasse, en kompis, sa till mig en gång.

Vi var några som jobbade tillsammans om somrar och jular på Domus i Norrköping … jag hade efterhand avancerat och fick ansvaret att ha hand om skivavdelningen.

När Lasse inte feriejobbade i Norköping, läste han juridik i huvudstaden. När jag var 18 och skulle flytta från Norrköping för att börja plugga, sa han en gång att: ”Van Morrison är stor i Stockholm”.

Jag minns fortfarande det där … inte det enda skälet till att jag flyttade till Stockholm, men kanske hade det betydelse. Van Morrison är stor i Stockholm.

Sigge Eklund har Morrison på plats 41, mellan Jaques Brel och Elvis Presley. Lite snålt, tycker jag.