Motala ström

Några dagars ofrivilligt sängliggande har ägnats två böcker: Lena Anderssons Utan personligt ansvar och Ulf Lundells Visenterna. Jag fick väl nog av båda efter ett par hundra sidor, men läste ändå vidare (dock inte till slutet i någon av dem).

Utan personligt ansvar handlar om Ester Nilssons besatthet av sin önskan att dela livet med en man som inte vill dela sitt liv med henne. Som läsare stämmer man redan tidigt in i den kör av rådgivare som säger åt Ester att göra något vettigare av livet än att tråna efter Olof.

Medan Anderssons bok är mikroskopisk filosoferande om Esters känslor, består Lundells av ständiga känslomässiga utbrott över tillståndet i landet. Lundells huvudperson i Visenterna, Frank Kornfeldt, bär på en del misantropiska drag och boken ägnas dennes kommentarer om politiken, kulturen, media, fåglar och allt möjligt annat.

Visenterna påminner till både form och innehåll den blogg, Badger’s Drift, som Lundell skriver på. Lundell är roligare att läsa än Andersson och Visenterna innehåller många väl formulerade iakttagelser om samhället. Den skulle dock ha tjänat på mindre flöde och mera pregnans. Andersson ägnar inte samhället runtomkring relationen något intresse alls.

Jag blev också lite fundersam när Andersson livfullt beskriver ljuset över östgötaslätten under en resa från Stockholm till Norrköping (Ester hade köpt en bil, enbart för att kunna skjutsa mannen i hennes drömda liv). För egen del har jag aldrig tänkt på åkrarna just nedanför Kolmården som östgötaslätten. Inget att orda om kanske men sedan …

IMG_0653När Ester kommer till Norrköping äter de på en restaurang ” … vid kanalen”. Ooops, kanalen. Vilken dj-a kanal? Motala Ström rinner genom Norrköping, och det är den strömmen som historiskt möjliggjorde framväxten av Norrköping som industristad.

Antar att Lena Andersson trodde att Ester satt vid Göta Kanal, när hon intog sin skaldjurstagliatelle med vitvinsås. En småsak, kanske. Men med tanke på den oändliga omsorg som Andersson har ägnat texten i övrigt, borde väl Ester ändå ha sett att vattnet strömmade.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Kultur och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Motala ström

  1. Rolf Lind skriver:

    Men det är väl inte så konstigt att hon skriver så. Hugo Rask (visserligen i hennes förra roman) är ju en fiktiv person och finns inte på riktigt. Och då är det väl klart att Motala Ström inte heller gör det …

    Gilla

  2. bengtjacobsson skriver:

    Jag tänkte ett tag att Lena A ville åskådliggöra att Ester enbart hade ögon för mannen ifråga, och att det var därför hon inte riktigt hade koll på vattendragen, men jag vet inte. Sannolikheten är nog större att författaren inte riktigt har koll på den östgötska geografin.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s