Tänkte att jag skulle läsa Hemingway. Jag minns att jag var förtjust i några av hans böcker när jag var lite yngre.

Hemingway fick Nobelpriset i litteratur samma år som jag föddes.

Jag tror knappast att Hemingways skenbart okomplicerade texter skulle ha fallit dagens Nobelkommitté i smaken.

Han skrev inte mängder av böcker, och publicerade enbart sex romaner under sin livstid. Det är fullt möjligt att läsa alla under några veckor (och samtidigt jobba).

Det dricks en hel del i romanerna. Svenska nyöversättare skulle också få betydande problem med sexism och rasism.

När jag nu läser dem igen tycker jag bäst om Fiesta, The Sun also rises (Och solen har sin gång), som handlar om livet i Paris för ”the lost generation”, fiske i Pyrenéerna och tjurfäktning i Pamplona.

Sparsmakad prosa, mycket är underförstått (det brukar kallas för iceberg-theory) och ofta är det påfallande bra dialog.

Till exempel den här ordväxlingen mellan Jake (som är Hemingways alter ego) och Brett (den kvinna som han älskar men aldrig kan få):

“I thought you weren’t going to ever talk about it.”
”How can I help it?”
”You’ll lose it if you talk about it.”
”I just talk around it. You know I feel rather damned good, Jake.”
”You should.”
”You know it makes one feel rather good deciding not to be a bitch.”
”Yes.”
”It’s sort of what we have instead of God.”
”Some people have God”, I said. ”Quite a lot.”
”He never worked very well with me.”
”Should we have another Martini?”