Parsifal på Kungliga Operan. Inte riktigt min bag (som Jerry Williams skulle ha sagt), men det är fantastiskt med en stor orkester.

Monumental musik … det är ju Wagner.

Handlingen är påtagligt kvalmig, vilket torde ha framgått av inlägg tidigare i veckan.

Sista scenen är ett bibliotek/arkiv där nutida kvinnor och män befinner sig, till synes obundna av religionens alla krav på renhet och offer.

De rollfigurer som led så förfärligt under kvällen har försvunnit in i skuggorna.

På väggen finns en tavla med motiv från Parsifal. Så kan man ju se det … tiden är en annan nu. De gamla kulterna har ersatts av nya.

Kanske är det jag själv som står där nere och försöker begripa vad jag har varit med om.