”The band you know. The story you don’t.”

Det är undertiteln till Ron Howards dokumentär, Eight days a week, som kom förra året.

För någon som följde The Beatles under de år då det begav sig, är det inte någon ny berättelse.

Men visst är det roligt att se filmer från deras tidiga upptåg, presskonferenser, turnéer, filmer och konserter.

Under den sista världsturnén var dock all glädje borta.

Det blev kravaller på Filippinerna efter det att gruppen hade nobbat en frukost med presidentparet Marcos.

I amerikanska södern brändes deras skivor på bål på grund av en intervju där John hade sagt: ”We’re more popular than Jesus now; I don’t know which will go first – rock ‘n’ roll or Christianity.”

Vatikanen protesterade.

Det är inte utan att man inser, efter att ha bevittnat den där sista (trötta) konserten på Candlestick Park Stadium i San Fransisco i augusti 1966, att de kollektivt bestämde sig för att sluta turnera.

Det var nog det bästa som de kunde göra, eftersom de fick tid att skriva ny musik. Åren därpå –  fram till 1970 – var de som bäst.

Fab Four blev faktiskt förlåtna för alla sina synder i april 2010 av påven Benedictus XVI.

Vatikanens talesperson meddelade då att: “They may not have been the best example for the youth of the day but they were by no means the worst. Their beautiful melodies changed music and continue to give pleasure.”