Nedanför Bleke backe öppnar sig staden, vid Svandammen och Flustret.
Här finns Svandammshallarna. Det var där – i det som då kallades Bollhuset – som Uppsala studentkår 1939 röstade för att inte ta emot 10 judiska akademikerflyktingar från Nazityskland.
En påminnelse om att högre utbildning inte är någon garanti för humanitet.
Här vid Svandammen finns också ett av Uppsalas mest anrika konditorier: Fågelsången (bilden).
Bulleriet startade samma år som jag föddes, och lokalerna börjar bli lite slitna och trötta. Ändå är det ett av Uppsalas bästa fik, och ganska charmigt.
Strax når man fram till Fyrisån, vid Islandsbron. Fyrisån är ett påtagligt litet vattendrag, som delar stadskärnan.
Väster om ån finns universitetet, slottet och domkyrkan. Öster om ån finns – om jag hårdrar det något – det lite mer moderna Uppsala.
Blyerts och blad 
Som vanligt trevligt att läsa din blogg. Jag har länge letat efter information om vad som verkligen hände med de judiska flyktingarna efter den skamliga omröstningen. Blev omröstningen avgörande eller fick de ändå komma? Har inte hittat svaret,
Ragnar E
GillaGilla
Hej Ragnar! Tack! Jag vet inte riktigt. Ola Larsmo har ju skrivit en bok om Bollhusmötet (Djävulssonaten) och där står det att listan på namn på de läkare som skulle få komma är borta, eller att den kanske aldrig skrevs ner. Första kapitlen av Djävulssonaten finns att läsa på http://www.olalarsmo.com … och rubriken är ”Den försvunna listan”.
GillaGilla