Strax efter passagen av Segerstedthuset hamnar man i området strax söder om Slottet.

Gångvägen här ner mot stadskärnan – den heter Bleke backe – är avgjort den vackraste delen av promenaden mot stationen.

Det är någonting med bokarna, och hur de släpper igenom ljus, som skapar magin.

Annars sägs inte bokträd släppa igenom så mycket ljus, men de är väl helt enkelt inte särskilt många här. Fina är de hursomhelst.

Backen ser olika ut beroende på årstid. Särskilt fint är det om hösten när löven har fallit (se bilden till vänster). Om vintrarna kan det bli jättehalt, och då är det bäst att ta en omväg.

Det känns också helt i sin ordning att veta att det var professorn i botanik, Carl von Linné – Uppsalas egen förgrundsfigur – som först beskrev och namngav bokträdet.