Under hela hösten, och särskilt nu till jul, har jag fått en massa uppmaningar om att skänka pengar.

Nästan alla är från frivilligorganisationer som UNHCR, Röda Korset, Amnesty, Rädda Barnen och så vidare.

Lätt att förstå eftersom dessa organisationers verksamhet i stor utsträckning bygger på gåvor.

Men den som under året har sällat sig till skaran av behövande är – hör och häpna – Handelshögskolan i Stockholm.

Jag pluggade där och har fina minnen av mina år som doktorand och ung forskare. Det bedrivs också idag en hel del bra forskning och undervisning på lärosätet.

Men det är en jämförelsevis rik högskola. Jämfört med alla lärosäten som jag har varit på saknades det sällan resurser på Handels. Det mesta av pengarna på högskolan kommer ifrån näringslivet och ”rikingar”, slussat genom Handelshögskoleföreningen, diverse donationer och stiftelser.

En del kommer från staten (för ekonomutbildningen) och jag tror heller inte att högskolan betalar någon hyra till staden för tomten vid Sveavägen.

Jag tillhör således numera kretsen av alumner som erbjuds att visa sitt stöd genom att direkt donera pengar till verksamheten.

Det är förståeligt att högskolan strävar efter att stärka finanserna.

Men det känns lite märkligt att – samtidigt med vädjanden från hjälporganisationer av olika slag – få dessa böner om bistånd från någon som redan är privilegierad.