En jultradition när barnen är hemma på juldagen är att ha ett slags ost-mästerskap, dvs. att utse den bästa osten.

Jag vet … det går inte, men det är en kul grej att göra tillsammans. Äta ost, dricka vin och prata.

Efter julbord, barnlekar, pulkaåkning, klapputdelning och efter det att alla under fem år hade somnat in, började tävlingen förberedas.

Goda viner, marmelad och kex togs fram, och så de åtta ostsorter som skulle göra upp om segern i år.

I år var det två ostar från Danmark (medtagna av Linnea), tre från Frankrike (Claire hade tänkt ut vilka det skulle vara), en schweizisk, en engelsk och en svensk ost.

Den svenska var en granbarksost från Jürss mejerier i Flen, det ”… svenska svaret på klassikern Mont d’Or” som det står i reklamen. Ostkillen i saluhallen i Uppsala hade rekommenderat den varmt.

Enbart franska ostar hade tidigare avgått med segern (Morbier och Beaufort), så den här gången satsade vi på utmanare av hög kvalitet.

De franska ostarna betraktades nog ändå som favoriter: en chèvre (Sainte Maure de Touraine), en ost från Savoien (Tommette de Savoie) och (klassikern) Mont d’Or.

Och det blev seger för Mont d’Or, den feta, runda komjölksosten från Jura i Frankrike (fast fransosen fick den här gången dela segern med en väldigt god Cheddar).