Kommer ni ihåg Coronakommissionen?

När det gällde hanteringen av smittspridningen klagade kommissionen på senfärdighet och bristande handlingskraft. Massiv kritik riktades mot regeringen för att den inte tydligt visade att det var den som höll i taktpinnen.

När kommissionen bedömde hanteringen på det ekonomiska området (stödet till företagen och penningpolitiken) var tongångarna andra. Framförallt lovordades Riksbankens kraftfulla agerande inom penningpolitiken.

Kommissionen hävdar att det fanns en krishanteringskultur hos Riksbanken (och finansdepartementet) som i hög grad saknades hos Folkhälsomyndigheten.

Kommissionen gjorde en stor poäng av två vägval: det snabba och kraftfulla inom det ekonomiska området (som i hög grad Riksbanken stod för) mot det mer eftertänksamma och kunskapsbaserade när det gällde smittspridningen (som Folkhälsomyndigheten stod för).

Kommissionen lovordade agerandet inom det ekonomiska området och kritiserade handhavandet när det gällde smittskyddet. Ni som har följt bloggen kanske kommer ihåg att jag var kritisk till dessa bedömningar när kommissionen presenterade sitt betänkande (se länk).

När det gäller penningpolitiken var argumentationen besynnerlig. Den var den 16 mars 2020 som Riksbanken för första gången gick in och köpte bostadsobligationer. Visst var läget prekärt, och den svenska Riksbanken avvek inte i sitt agerande från andra riksbanker.

Men hur kunde kommissionen se Riksbankens agerande som uttryck för en försiktighetsprincip?

Banken köpte värdepapper en masse, exempelvis bostadsobligationer för 400 miljarder. Därigenom sjönk boräntorna och man bidrog till den exempellösa ökningen av tillgångspriser.

Riksbankens totala insatser uppgick till 1 700 miljarder kronor (nä, det går knappt att förstå).

Vilka har fått pengarna då? Cervenka beskriver omfördelningen av förmögenheter så här i sin bok ”Girig-Sverige”:

”… Vinnare är bankerna, eftersom det pressar ner priset på deras viktigaste råvara, pengar. Och förstås alla med stora bostadslån, eftersom räntan hålls nere … [det är] ungefär som att luftbomba Djursholm med kontanter under förevändningen att man vill hjälpa barnflickor, städare och hantverkare.”

Kanske var det svårt att agera på något annat sätt för Riksbanken i mars 2020, men det är felaktigt att hävda att banken följde en försiktighetsprincip (om man nu inte anser att överföringar till de redan rikaste är ett uttryck för omtanke).

Idag skriver samme Cervenka i Aftonbladet att Riksbankens agerande också kan bli en smäll för skattebetalarna. De värdepapper som Riksbanken köpte under pandemin har sjunkit i värde (när räntan stiger sjunker värdet på obligationer).

Kanske kommer staten behöva stärka Riksbankens finanser med sisådär 70 miljarder.