En modern myndighet

Sprillans ny bok. Den heter En modern myndighet. Trafikverket som ett förvaltningspolitiskt mikrokosmos.

Jag har redigerat tillsammans med Göran Sundström. Övriga skribenter i boken är Emma Ek Österberg, Martin Qvist, Hanna Sofia Rehnberg, Göran von Sydow, Leonora Mujkic och Emma Spånberg.

Modern är ett mångtydigt ord.

Det kan betyda att vara på modet, trendig och i tiden. Men det kan också betyda att vara den som bryter mot normer, och är som ingen annan.

När Trafikverket pratar om att vilja vara en modern myndighet betyder det att vara en effektiv organisation, och är självklart positivt laddat.

När vi har kallat den här boken En modern myndighet lägger vi inte in någon sådan värdering, utan modern ska läsas som ”en myndighet av idag”.

Vi försöker tolka vad Trafikverket självt lägger in i att vara modern, och hur det arbetar för att förverkliga ambitionen.

Det Trafikverket strävar efter är att vara en effektiv organisation, och de värden som betonas är målrationalitet, ledarskap och innovativitet.

Mot det ställer vi vad det innebär att vara en myndighet.

Där betonas andra värden: att vara del av en större helhet, att följa regler, att vara lyhörd mot politiken och att väl kunna förvalta.

Den grundläggande fråga som vi ställer i boken är den här: hur modernt kan ett statligt verk bli om det fortfarande vill vara en myndighet?

 

Publicerat i Forskning | Lämna en kommentar

Vi tog tåget till Borlänge

Åkte tåg till Borlänge igår för att presentera den nya boken: ”En modern myndighet. Trafikverket som ett förvaltningspolitiskt mikrokosmos”.

Boken handlar om Trafikverket, och det var hos dem som vi (jag och medredaktör Göran Sundström) skulle ha ett seminarium.

Vi hade bordat det tidiga morgontåget och njöt som bäst av SJ:s frukost, när vi plötsligt blev stående.

Vi befann oss då mellan Uppsala och Heby; ganska långt från Borlänge.

Sent omsider började tåget rulla norrut igen, genom ett alltmer snötäckt landskap.

Vi fick skjuta på seminariet någon timme, men det 50-tal som hade slutit upp för att lyssna verkade inte tycka att det var något att förvånas över.

Möjligen tyckte de att det var lite konstigt att vi hade chansat med att ta tåget.

Det blev ändå ett riktigt bra seminarium. Kanske inte så många frågor om det som vi hade sett i själva verket, men desto fler undringar om förvaltningspolitiken.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nå dög dräkten åt dig, gubbjävel.

Jag var ute och tog en öl med några kollegor tidigare i veckan.

En av dem berättade att hon nyligen hade stött på några experter från Antikrundan, och frågat om värdet på en släktklenod på sin mammas sida. Det var en olympisk guldmedalj.

Lite nyfiken blev jag.

Släktingen visade sig vara Per-Erik ”Särna” Hedlund som vann guld på femmilen i vinter-OS 1928 i S:t Moritz. Han vann också Vasaloppet samma år, och fick Svenska Dagbladets guldmedalj.

Så här berättade ”Särna” Hedlund om femmilsloppet, enligt en intervju som gjordes av Stellan Kvärre för skriften Sport i Dalarna (jag citerar ur artikeln eftersom den är så underbart skriven):

 ”Jag hade ju tävlat för Malung och av skinnarna fått en helvit tävlingsdress som tack för mina insatser. En dräkt som var tunnare än ordinarie landslagsdräkten. Den skulle passa bra i alperna i Schweiz där det kunde bli varma vårvindar när det blev dags för OS. Och så blev det ju.

Men landslagets dräkt var helblå. Jag sa till vår överledare, en överstelöjtnant från Skåne att jag kommer att köra i min helvita dress. Då blev han som tokig den där militären och sa att i så fall skall han sätta stopp, så jag inte får starta.  Men Särna blev inte svaret skyldig. – Får jag inte åka i den dräkt jag är van vid kan du dra åt helvete du och ditt skidförbund.

Dagen därpå i strilande vårväder utklassade Särna Hedlund alla … Hur var det då med överstelöjtnanten som försökt stoppa Särna Hedlund. Jo han kom fram till segraren. Ställde sig i givakt, gjorde honnör och utbröt: På Sveriges vägnar vill jag hälsa er som segrare: Men Särna-Hedlund glömde inte så lätt utan han svarade:

– Nå dög dräkten åt dig, gubbjävel. Och från den dagen var den helvita dräkten det svenska landslagets officiella tävlingsdräkt.”

Artikeln är längre och innehåller bland annat en intervju med Sixten Jernberg. Läs den gärna här.

 

Publicerat i Idrott, Varjehanda | Lämna en kommentar

Tillbaka i Malmö

Malmö är också en fin stad.

Tillbringat helgen med Linnea, Micke och Bosse (han med de blå ögonen på bilden).

Långa promenader och mycket prat med dottern.

Linnea och Micke bor i Västra Hamnen, där Kockums verksamhet i Malmö tidigare låg.

Vi promenerade i det novembervackra vädret från Västra Hamnen längs vattnet mot Ribersborgs kallbadhus.

Vi hann med en utställning i Malmö Konsthall: Pressure/Imprint.

Där fanns konst producerad med skrivmaskiner i gamla DDR, men också lite mer moderna grejer.

En massa mat blev det: från diverse supergoda röror på Shamiat (som är en favorit sedan tidigare besök) och Ayam Dimashq … till Mickes delikata vildsvinsköttbullar med gräddsås.

Det finns många goda skäl att återvända till Malmö framöver.

 

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Lämna en kommentar

Dålig planering

En svag doft av sommar sprids i köket. Det känns som om jag har semester.

Det är pulverkaffet.

När jag på morgonen sträckte mig efter nästa paket bryggkaffe i skafferiet, var där helt tomt.

Istället fick det bli pulverkaffe, inköpt under någon semesterresa för länge sedan.

Jag har några gånger tänkt slänga paketet, men nu kunde jag vara nöjd över att jag lät bli.

Den speciella doften känner jag igen från varma sommarkvällar – på en balkong någonstans nära Medelhavet.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Botaniska trädgården (1)

Jag vet att några förväntar sig att Slottet, Domkyrkan, Universitetet eller Carolina Rediviva ska toppa listan, men så blir det inte.

Högst upp finns Botaniska trädgården, eller Botan som den kallas här i stan (betoning på andra stavelsen).

Trädgården sköts av universitetet, och är den äldsta botaniska trädgården i landet.

Mindre än tio minuters promenad hemifrån, ser vi den (nästan) som vår egen trädgård.

Jag är inte särskilt förtjust i barockdelen som vetter mot Slottet, men det finns så mycket annat.

Organgeriet i Linneanum – där en massa lager-, citrus- och andra träd finns om vintrarna – är charmigt. Om somrarna finns växterna utomhus.

Victorias café (öppet från maj till september) är det perfekta stället att äta lunch eller fika en skön sommardag.

Bredvid Victoria ligger det Tropiska växthuset. Där finns jättenäckrosen Victoria, som givit caféet dess namn.

Den blommar enbart om nätterna, så det gäller att passa på när det är nattöppet (jag har ännu inte beskådat underverket).

Under senare år har man också anlagt en ”alpin trädgård”, med växter från den skandinaviska bergskedjan. Där finns bland annat stenblock i ”Uppsalagranit”.

Stenblocken är hämtade från Skogstibble som är en ort en bit utanför Uppsala, mest känd som hem för  ”Murre från Skogstibble”. Murre är en katt som förekommer i  böckerna om Pelle Svanslös.

 

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Lämna en kommentar

Hambergs Fisk (2)

Vid Fyristorg – på åns västra sida – ligger Hambergs Fisk.

Vi brukar ganska ofta gå dit och äta lunch. Det är för det mesta trångt och lite stimmigt, men maten är superb.

Vi har testat det mesta – torsk, röding och lax – och allt har varit gott.

Uppsalas godaste (och roligaste) lunch är ändå att ta husets delikatesstallrik, modell större.

Då får man smakbitar av alla förrätter. Nio små delikata sådana. Utsökt gott  – om man så vill – med ett glas Chablis.

Senast när vi hade anledning att middagsfira blev det Hambergs skaldjursplatå. Till förrätt: ostron från Marennes.

Så här skriver Lonely Planet om Hambergs: ”Let the aromas of dill and the faint though not off-putting smell of fresh fish entice you into this excellent riverfront seafood restaurant.”

Den omtalade floden (”riverfront”) är förstås … Fyrisån.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Forsa bageri (3)

På tredje plats bland Uppsalas attraktioner: Forsa hembageri.

Enligt min ringa mening, som herr Omar brukade säga, är Forsa det bästa bageriet i stan.

Den trånga butiken finns inom gångavstånd på Dragarbrunnsgatan 35.

Surdegsbageri sedan 2008. Bageriet gick så bra att ägaren också införskaffade Guntherskas Hovkonditori och Schweizeri.

Som ligger nere vid ån (Östra Ågatan), och där man också kan få mat och goda mackor.

Miguel de Cervantes Saavedra, författaren till Don Quijote, lär ha sagt att: ”All sorrows are less with bread”.

Det ligger någonting i det, och därför är bra bagerier (som Forsa) så viktiga att ha i sin närhet.

 

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar

Hågadalen (4)

Några minuters promenad hemifrån, och så är jag ute på landet.

Hågadalen är ett stort friluftsområde, lämpligt för joggande och skidåkning.

Nu håller jag inte på med sånt, men det funkar också bra för promenader.

Favorit är att gå från Ekeby västerut, längs det som en gång var banvall för järnvägen till Enköping.

Då kan det – när man passerar över Hågaån en klar morgon  –  se så fint ut som det gör på bilden.

Den som vill kan klättra på Hågahögen (jag har tidigare skrivit om den här) och kanske  promenera bort till Håga by och köpa ekologiskt och klimatsmart.

Det finns också en orienteringsklubb vars medlemmar kutar runt i naturreservatet. Vad tror ni att den heter?

OK Linné, förstås. Vi är ju i Uppsala.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Helga Trefaldighets kyrka (5)

Någon kyrka måste platsa på en tio-i-topplista från Uppsala, och det får bli Helga Trefaldighets kyrka.

Den ligger i Odinslund mellan Slottet och Domkyrkan, och de äldsta delarna är från 1200-talet.

Kyrkan ligger mig särskilt varmt om hjärtat, eftersom det var den kyrka i Uppsala som min mamma tyckte allra mest om.

Kyrkan är fin både interiört och exteriört. Vackert teglad och en smula mindre pompös än den gotiska katedral som ligger nästgårds.

Där finns medeltida målningar av Albertus Pictor. De var länge lutherskt överkalkade, men kan nu beskådas.

Innan han blev ärkebiskop var Nathan Söderblom kyrkoherde i Helga Trefaldighets kyrka. Han finns avporträtterad inne i kyrkan, och har under räcket vid predikstolen skrivit ”Ty sanningen ska göra er fria”.

Att tänka fritt är stort …

 

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar