Bror Hjorts hus (8)

Bror Hjorts hus ligger bara några hundra meter från där jag bor (och hamnar på åttonde plats på tio-i-topp-listan över Uppsalas attraktioner).

Här hade konstnären sitt hem och sin ateljé. Det är ett väldigt fint hus, och väl värt återkommande besök.

Mestadels är Hjorts skulpturer lite grova, naivistiska och med klara färger. Verkligen säregna.

Den kanske mest kända är Näckens polska som står framför Uppsalas Resecentrum. Jag har skrivit om den tidigare här.

Bror Hjorts hus har också tillfälliga utställningar, som ofta är mycket sevärda.

Vi har under senare år bland annat sett utställningar med verk av Lars Lerin, Sven Ljungberg, Assa Kauppi, Klara Kristalova och Stina Wirsén.

Vi var där i lördags. Just nu visas fotografier av Hans Gedda, bland annat den fina bilden av Hasse & Tage.

 

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar

UNT (9)

Det var längesedan som jag hade en riktig lokaltidning, men i Uppsala dimper numera en sådan ner på farstugolvet varje morgon (tillsammans med DN).

Legendariske chefredaktören Axel ”Koftan” Johanssons bestämde en gång i tiden att Upsala Nya Tidning (UNT) skulle redigeras i liberal och inte i ”… förbudistisk, frireligiös eller socialdemokratisk anda”.

”Koftan” (som också satsade en del pengar i tidningen) var alltså inte mot buddhism, men han gillade inte förbud.

Såvida det inte gällde förbud att redigera sin tidning i socialdemokratisk anda.

När jag under många år bodde i Botkyrka, fanns det ingen tidning som berättade om lokal politik, eller om den lokala sporten (när IFK Tumba spelade elitseriehandboll mot Ystad och RIK tvingades jag läsa om matcherna i Ystads Allehanda och GP).

I UNT kan man – som sig bör i riktiga lokaltidningar – läsa om stort som smått.

I gårdagens tidning fick jag exempelvis veta att boende på Tiundagatan retar sig på vattenpölarna, och att Almtunas hockeyspelare försöker undvika stress.

Självklart förtjänar UNT sin plats på tio-i-topp-listan.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Fyrisån (10)

Jag har roat mig med att göra en tio-i-topplista över sånt i Uppsala som är värt viss uppmärksamhet.

På plats 10 hamnar Fyrisån, men det är ändå med viss tvekan som ån kvalar in på listan.

Mycket är bra med Uppsala, men man kommer inte ifrån att här saknas vatten.

Fyrisån är varken bred eller strid.  Ibland måste man faktiskt tänka efter ordentligt ifall man har passerat ån eller ej.

Det går inte att komma ifrån att Uppsala skulle ha tjänat på att ha något motsvarande … säg Motala Ström i Norrköping.

Men tiondeplatsen kan den ändå förtjäna … ibland är det fint längs ån. Och tänk om det helt hade saknats vatten.

Ån är förevigad i Ulf Peder Olrogs visa ”ubåt till salu” med en text som väl inte fullt ut är gångbar idag:

Att segla uppå Fyrisån i undervattensbåt,
säg vore inte det nånting för mej?
Att ligga där på botten invid Dombron i försåt
och spana, om det kommer någon tjej.
Och sedan dyka upp och fråga: “Fröken, som jag nyss
fått se uti mitt periskop, kom ned i min kabyss!”
Att segla uppå Fyrisån i undervattensbåt,
säg vore inte det nånting för mej?

 

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Lämna en kommentar

Välkommen

Varje liv är ett mirakel. Och när ens eget barn får egna barn, kan man inte vara annat än lycklig.

Inser att Flora – den nyfödda – kommer att leva en bit in på nästa sekel, det vill säga det 22:a århundradet.

Tanken svindlar.

Vi får nog skärpa till oss lite: se till att få ordning på klimatet, stävja allsköns utbredd girighet och helt enkelt försöka vara  hyggliga mot varandra.

Så att Flora, någon gång då i början av, säg, 2103 kan sätta sig ned med sina – då lite till åren komna – vänner och njuta av en espresso och en ostmacka.

Kanske kommer hon att erinra sig hur fint det ändå var att vara så välkommen till världen den där gången för länge sedan – den 22 oktober 2017.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Frusen politik

Tillbaka på Södertörn, och ett seminarium om kulturpolitiken.

Några gentlemen som var med på den tiden då det begav sig – dvs. när 1974-års kulturpolitik skapades – håller på att skriva en bok.

Det är Carl-Johan Kleberg och Torbjörn Forsell som har tagit sig an uppgiften. De bygger bland annat på eget dagboksmaterial och egna hågkomster.

Ambitionen är dels att granska huruvida kulturpolitiken har varit framgångsrik, dels att säga något om vad som bör göras idag.

Samtidshistoriska institutet anordnade seminariet. Jag hade läst delar av boken och kommenterade tillsammans med My Klockar Linder.

Det är intressant med ett politikområde där den självklara referenspunkten ligger nästan ett halvsekel tillbaka i tiden.

Den grundläggande organisering som lades fast under 1970-talet är i förvånansvärt hög grad fortfarande intakt. Jag brukar kalla det för frusen politik.

Seminariets uppfattning var nog att Forsell och Kleberg i ännu högre grad än vad de hade gjort borde bygga sin text utifrån det egna materialet och de egna erfarenheterna.

Vi får väl se framöver hur mycket av våra synpunkter som författarna hinner ta till sig. Synpunkterna var många, och tiden är knapp.

Boken ska presenteras på ett kulturpolitiskt konvent i Eskilstuna i början av februari.

 

Publicerat i Forskning, Kultur | Lämna en kommentar

Lars Lerin

Idag har jag varit på utflykt till Karlstad.

Jenny och jag berättade om vår rektorsbok för en ganska stor grupp rektorer.

Det var en intresserad skara, och det verkade som att våra teoretiska poänger gick hem. Sånt gör en glad.

Vi fick också lite tid över innan tåget skulle ta oss tillbaka, så vi hann med en kulturell tur genom Karlstad i höstsolen.

Bland annat tog vi en promenad till Sandgrund, som numera är Lars Lerins permanenta konsthall. Det är mycket sevärt.

Det är lätt att bli imponerad av Lerins akvareller. Han kombinerar – som ingen annan – mirakulös känslighet med fenomenal teknisk förmåga.

Är det en bild från Lofoten känns det helt enkelt som om man vore på Lofoten.

 

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar

Gimme Shelter

Visst är det sevärt när Mick Jagger studsar runt som om det fortfarande vore 1967, och Keith Richards lufsar fram och tillbaka på scenen som en (rolig) karikatyr av sig själv.

Alla smakdomare verkar inte helnöjda, men visst svänger det fortfarande om the Rolling Stones.

Under morgonpromenaden i morse ljöd Gimme Shelter, Sweet Virginia, Let it bleed, You got the silver och en del andra favoriter i lurarna.

Lika tight och snyggt som på skivorna blir det förstås aldrig live.

Men det är klart … envisas dessa äldre gentlemen med att hålla på fast de är sisådär 75 bast, får man ju inte missa showen.

 

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar

It’s Only Rock N’Roll

Mycket resande i tjänsten den här veckan.

Igår: föreläsning om förvaltningspolitikens krumbukter för Södertörns högskolas styrelse. Plats: Västerås slott (den gigantiska mattan på bilden ligger på slottet).

Idag: seminarium om hur regeringen granskar sina myndigheter och vad som händer med politiken. Plats: Göteborgs universitet.

Imorgon (också i Göteborg) blir jag själv granskad. Tillsammans med kollegorna Pierre och Sundström ska jag stå till svars, inför finansiären (Riksbankens Jubileumsfond), för hur vi har skött vårt forskningsprojekt om granskningssamhället.

På torsdag – åter tillbaka i huvudstaden – föreläsning för högre chefer i staten om europeiseringen av den svenska förvaltningen.

På torsdagkväll är det sedan dags att pusta ut … och då kommer också veckans höjdpunkt: The Rolling Stones på Friends i Solna.

Som Keith Richards en smula lapidariskt uttryckte det inför turnén: ”Hey guys, here we come. See you there!”

 

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar

Bajen – IFK 0-2

Jag var inte så optimistisk när jag, tillsammans med Jon, tog mig till Tele 2 i eftermiddags för att se IFK spela.

Tidigare under dagen hade jag förlorat i Alfapet mot Dan.

Jag fruktade att det skulle kunna bli en dålig speldag.

Mellan evenemangen hann jag med ett mellanmål hos Pölsemannen på Medis. Jon bjöd också på en öl inne i Ringen, vid Skanstull.

Där stötte vi för resten på Hatte Furuhagen som satt och plirade över ett glas vitt vin. Han skulle inte på matchen (professor Furuhagen är annars ursprungligen från Norrköping), och visste nog inte ens att IFK var i stan.

Jag hann i alla fall tacka för hans insatser i Mosebacke Monarki, och i filmen Att angöra en brygga.

Fotbollen gick sedan bra. Stabil seger, som nog kunde ha varit ännu lite större mot ett förvånansvärt blekt Hammarby.

 

Publicerat i Idrott, Kultur | Lämna en kommentar

DeSoto i Uppsala

Här bor jag nu: Eriksbergsvägen i Uppsala. Området heter Sommarro.

Bilden till höger är tagen i slutet av 1940-talet utanför en livsmedelsbutik som låg längs ”min” del av Eriksbergsvägen.

Bilen är en DeSoto – ett märke som Chrysler tillverkade. Ernie – ni vet han i serierna om Pirayaklubben – kör en deSoto.

Hernando de Soto, som märket uppkallades efter, var en spansk conquistador.

Det var nog ganska populärt med amerikanare efter kriget (damen till vänster på bilden ovan är för resten fru Wåhlin).

Jag blev lite förvånad när jag promenerade längs Sysslomansgatan i veckan och – mitt emot det förträffliga caféet Tar – upptäckte … en deSoto.

Kanske är det samma bil. Den som vet något om conquistadorer i Uppsala får i alla fall gärna höra av sig.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar