Refugees welcome

IMG_3891Some people

Wislawa Szymborska

Some people flee some other people.
In some country under a sun
and some clouds.

They abandon something like all they’ve got,
sown fields, some chickens, dogs,
mirrors in which fire now preens.

Their shoulders bear pitchers and bundles.
The emptier they get, the heavier they grow.

What happens quietly: someone’s dropping from exhaustion.
What happens loudly: someone’s bread is ripped away,
someone tries to shake a limp child back to life.

Always another wrong road ahead of them,
always another wrong bridge
across another oddly reddish river.
Around them, some gunshots, now nearer, now farther away,
above them a plane sort of circles.

Some invisibility would come in handy,
some grayish stoniness,
or, better yet, some nonexistence
for a shorter or a longer while.

Something else will happen, only where and what.
Someone will come at them, only when and who,
in how many shapes, with what intentions.
If he has a choice,
maybe he won’t be the enemy
and will let them live some sort of life.

— Översatt av Stanislaw Baranczak and Clare Cavanagh.

 

Publicerat i Kultur, Politik | Lämna en kommentar

Werner och Wislawa

IMG_4404Satt på ett fik idag vid Mariatorget där de har fotografier av författare på väggarna (ni som bor i Stockholm vet att det är Rival).

Jag hamnade under Werner Aspenström.

”Om hon från Polen vore här just nu …” skrev Aspenström en gång ” … kunde vi tala om stenarna/och deras släktingar./Otillgängliga skulle hon klaga/öppnar inte när vi knackar på!/Ibland! skulle jag då invända …”

Den Aspenström skriver om är Wislawa Szymborska, den polska poeten som fick Nobels litteraturpris 1996.

Szymborska är en favorit. Så här sa hon i sin Nobelföreläsning:

”Världen – vad vi än kan tänka oss om den, i vår förfäran över dess väldighet och vår egen vanmakt inför den, i vår förbittring över dess likgiltighet för det enskilda lidandet, människornas, djurens och kanske också växternas, ty vem kan vara säker på att växterna inte lider; vad vi än kan tänka oss om rymden runt den, genomstungen av strålarna från stjärnorna, stjärnor kring vilka man har börjat upptäcka planeter, redan döda? fortfarande döda?, det vet vi inte; vad vi än kan tänka oss om denna måttlösa teater, dit vi visserligen har inträdesbiljett, men med en giltighetstid som är så löjligt kort, från ett ofrånkomligt datum till ett annat; vad vi än kan tänka oss om världen – är den häpnadsväckande.”

 

 

Publicerat i Kultur | Märkt , | Lämna en kommentar

En duva satt på ett balkongräcke och funderade på tillvaron …

 

IMG_4361

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Bommen

I ett inlägg i maj visade jag en bild på en skylt som hänger utanför den lokala båtklubben.

IMG_4352Jag tänkte då att jag måhända skulle fråga någon hur det var tänkt. Men nu har det (utan någon insats från min sida) kommit ett klargörande från ”hamnkaptenen”, i form av en liten skylt bredvid den ursprungliga skylten.

Den ser ut så här:

IMG_4351

Så här står det (det är lite svårt att läsa på bilden):

Förtydligande

Då det har kommit frågor om skylten vill jag förtydliga att bommen när den är stängd inte på några villkor får vara öppen eller tvärtom.

Anledningen är strikt definitionsmässig och regleras vid vite av Sjöterminologiförordningen 1 kap, 5 paragrafen. Detta är således inget som GBK:s styrelse har hittat på för att orsaka problem för er medlemmar.

Tack för visad hänsyn

/Hamnkaptenen

Jag antar att sista ordet inte är sagt i ärendet …

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Tre coola punkare

IMG_4296Det är några år sedan jag hade små barn. På något omärkligt sätt blir de vuxna.

Kanske är det avståndet i tiden som gör att det värmer lite extra i hjärtat, när jag hittar en del sparade grejer från deras uppväxt.

Jag återfann nyss det här korta och kärnfulla meddelandet från de båda sönerna, och deras kusin.

Så här står det: ”Tjena Benkan/Vi har tagit allt och stuckit till Tumba köpis/Hej då … tre coola punkare.” Meddelandet uttrycksfullt illustrerat med en dödskalle.

Kan man bli annat än lycklig …

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

The race is over

IMG_4279Assa Kauppi ställer ut på Bror Hjorts hus i Uppsala. Väl värt ett besök, och också en liten resa.

Där finns ett konstverk som heter The race is over, som visar barn i olika positioner på startpallar inför en simtävling.

Simtävlingen som metafor för livet.

Vissa är beredda att hoppa i, men inte alla. Några startpallar är tomma. Några har redan hoppat i medan andra värmer upp, eller rättar till simglasögonen.

Tävlingen är kanske över redan innan startskottet har gått?

Kauppi skriver: ‘The Race is Over’ reflects a world in which we no longer attempt to eradicate inequalities, but rather desperately try to survive, even if we have to trample each other.

Läs ner om Kauppi och utställningen här.

 

 

Publicerat i Kultur | Märkt , , | Lämna en kommentar

Östersjöar

IMG_1289Jag vet att det är ett ålderstecken att alltför ofta utbrista hur vackert någonting är därute, men den gotländska naturen är säregen.

Särskilt kombinationen av kalkstensvita vägar, låg vegetation, den blå Östersjön och en himmel som ibland liksom öppnar sig.

Som vid Grogarnsberget (på bilden till höger) i närheten av Katthammarsvik.

Från klinten kan man se ut över vattnet – det alltid närvarande.

Tomas Tranströmer har i sin diktsamling Östersjöar beskrivit detta:

Vinden går i tallskogen. Det susar tungt och lätt,
Östersjön susar också mitt inne på ön, långt inne i skogen
är man ute på öppna sjön.
Den gamla kvinnan hatade suset i träden. Hennes ansikte
stelnade i melankoli när det blåste upp:
”Man måste tänka på dem som är ute i båtarna.”

 

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Garda kyrka

IMG_4107Det finns som bekant gott om medeltidskyrkor på Gotland, närmare bestämt 92 stycken. Varje socken verkar ha en stenkyrka, och alla är öppna för besökare.

Kyrkorna byggdes från 1100-talet och ett par århundraden framåt, och vittnar om den tidiga kristna lärans enorma kraft (de tidigare kyrkorna från 1000-talet  som hade byggts i trä finns inte längre kvar).

Kyrkorna visar att det både fanns rikedomar och en förmåga att organisera.

I år blev det för första gången ett besök i Garda kyrka, som anses vara (en av) Gotlands mest vackra.

I Garda kyrka finns rysk-bysantinska målningar, vilket visar på omfattande utbyten mellan Gotland och områdena öster om Östersjön. De konstnärer som smyckade kyrkan använde det dyra färgämnet lapis lazuli, vilket väl också indikerar att det fanns resurser.

Gotlands storhetstid tog slut någon gång i mitten av 1300-talet. Digerdöden kom, danskarna anföll (Valdemar Atterdag) och båtbyggeriet hade kommit att utvecklats så mycket att handeln med Ryssland inte längre krävde någon omlastning i Visby.

Storhetstiden tog slut, men kyrkorna står kvar.

 

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Lyes hemlighet

IMG_2730Lye ligger på östra Gotland, någon mil sydväst om Ljugarn. Där finns Thord Karlssons keramikverkstad (och butik), som är väl värd ett årligt besök.

En attraktion alldeles i närheten av den brända leran finns i Lyes gamla skola. Där säljer om somrarna några av byns seniora invånare hemslöjdade, hemstickade och hemsyltade varor.

De förestår också ett litet café där det för en billig penning erbjuds hembakat bröd. Det är oemotståndligt gott.

Nästa år är det högst troligt att vi hoppar över keramiken och går direkt på mazariner och bullar.

 

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Körsbärsgården

IMG_4068På södra Gotland, i Sundre, ligger Körsbärsgården.

Körsbärsgården har beskrivits som ett slags mini-Louisiana med konsthall, skulpturpark, trädgård, café … och så kan man bara njuta av att se ut över de närbelägna vallmofälten.

Där finns Livias hus, som är med fullt av föremål från olika tider och platser, och där man helst skulle vilja ta med sig rubbet hem.

Varje sommar pågår flera tillfälliga utställningar: svensk och internationell samtidskonst. Tove Adman ställde bland annat ut en skrivbord med en massa attiraljer, och allt i betong (bilden till höger).

Marita och Jon Jonsson, som tillsammans driver konsthallen, har verkligen förstått det där med konstens kraft, och särskilt när den som här bäddas in i den gotländska naturen.

Det är verkligen fint när kulturen på det här sättet kan möta naturen.

 

Publicerat i Kultur | Märkt , , , | Lämna en kommentar