Ångest, ångest …

Det är den här tiden på året då det börjar igen. Allsvenskan. Någon gång i veckan: 90 minuters ångest innan man vet om det blev noll, ett eller tre poäng.

Och bara för att göra ett och annat klart för sådana som tror att fotboll handlar om att spela vackert, jogo bonito och sånt tjafs. När det gäller det egna laget är tre poäng alltid bättre än ett poäng.

I mitt fall är laget IFK Norrköping. Jag brukar säga att jag bodde i Norrköping mellan hemmamatchen mot Vasco da Gama 1961 till hemmamatchen mot Djurgården 1972. En del annat var nog också av viss betydelse, men inget lika viktigt.

Vasco da Gama hade en fantastisk högerytter, Sabara, som kunde ytterskruva hörnor på ett sätt som jag aldrig hade sett någon göra i Emmaboda (det var därifrån vi hade flyttat till Norrköping). Zamora Nyholm i IFK:s mål var tvungen att vara på sin vakt varje gång.

Den roligaste fotbollspremiären som jag har sett var 1990 när IFK Göteborg besegrades med 6-0 (Brolin gjorde tre mål); den värsta när det blev torsk mot Gefle med 2-3 (fast det var väl i Superettan).

Nu är det allsvensk premiär igen …

 

Annonser
Det här inlägget postades i Idrott och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s