IFK Norrköping

IMG_4549Visst rann det några tårar nedför kinderna när Arnór Traustason chippade in 2-0 på Malmö stadion igår eftermiddag. Sedan började det blippa i mobilen av gratulationer.

Det är bara fotboll, jag vet.

Men IFK har varit en viktig del i mitt liv sedan jag började gå på allsvenska fotbollsmatcher på 1960-talet. Då var det helt i sin ordning när IFK vann guld, och en svag säsong ifall de inte gjorde det. Det är längesedan.

Annorlunda i år, men det var först i somras s0m jag började tro att de kunde vara med där framme ända in på mållinjen. Och det var först under sista tredjedelen av serien som jag insåg att IFK var tillräckligt bra för att vinna hela klabbet.

Nu gjorde de det, och spelade dessutom den roligaste och mest sevärda fotbollen.

Jag ska inte dra mer historia (nu), utan bara referera Simon Bank i Aftonbladet, som skrev att de lite äldre spelarna efter slutsignalen ramlade runt ” …i lyckliga små röda guldhögar ihop med ett gäng knattar som vuxit upp i en stad som tappat sin identitet men fått den tillbaka, som blivit fotbollsspelare i en klubb som tittade bakåt istället för framåt. De har hört allt om historien. Nu är de en del av den.”

Jag vet, det är bara fotboll.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Idrott och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till IFK Norrköping

  1. Nils Eklund skriver:

    Skoj att Norrköping vann Allsvenskan. Förra gången, 1963, var jag mindre glad eftersom jag hejade på Degerfors. Igår kom jag på att jag kunde (utan googling) några namn från 1963 års lag: Zamora, Bajdoff, Bill Björklund(?), Björn Nordkvist, Örjan Martinsson, Harry Bild, Bobben Lagerlund och Ove Kindvall. Kan det stämma?

    Gilla

    • bengtjacobsson skriver:

      Du har ett bra minne för viktiga grejer Nils. Jo, alla dessa och Hasse Rosander, Rune Lind, Lars-Erik Bergstrand och Gösta Löfgren som gjorde ett viktigt mål men inte hade spelat tillräckligt många matcher för att få någon medalj (om jag minns rätt).

      Gilla

  2. Lars Lundh skriver:

    Skönt att läsa att jag inte var den ende som fällde en glädjens och på tiden tår.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s