Söderköping var länge en av landets viktigaste städer.

År 1235 grundades ett franciskanerkloster, enbart 25 år efter det att Franciskus av Assisi hade grundat sin orden av gråbröder.

Runt år 1300 var staden politiskt nära nog  jämbördig med Stockholm. I staden kröntes såväl kungar som drottningar.

Drottning Margareta av Danmark hängde också en hel del i Söderköping.

Efterhand tappade staden i betydelse. Det huvudsakliga skälet var landhöjningen. Det gick inte längre att segla in djupgående båtar via Slätbaken, och den nya hamnstaden i räjongen kom istället att bli Norrköping.

Numera är Söderköping en idyllisk semesterstad,  känd för Göta kanal, glassförsäljning och Söderköpings Brunn (som dock visade sig ha stängt ner verksamheten för sommaren av Covid 19-skäl).

Istället för att dricka brunn, fick vi alltså dra vidare söderut. Nästa anhalt på resan  blev Stensjö by, i Döderhults socken, nära Oskarshamn.

Stensjö är något så ovanligt som en oskiftad by. Bönderna på plats protesterade mot skiftesreformerna 1815-1816 så de genomfördes inte … vilket fick till följd att alla gårdar kom att ligga kvar samlade i byn.

Allt hade säkert förfallit om inte Vitterhetsakademin – på initiativ av den från socknen bördige Erik Stensiö – finansierade en renovering och restaurering av bebyggelse och omgivningar.

Nu är hela byn ett mycket fint bevarat kulturreservat. Det är lätt att förstå att Stensjö användes vid inspelningarna av såväl Emil i Lönneberga som Barnen i Bullerbyn.