Och så kom vi till Malmö, och Västra Hamnen.

Kockums gamla varvsområde har omvandlats i ett modernistiskt projekt. Här byggs det i parti och minut.

Visst är det fint att gå längs vattnet bort mot Ribersborgs kallbadhus, men vi kom inte för vyerna utan för att kunna vara tillsammans i några dagar med Linnea, Micke och Olof (och katten Bosse).

Att vara morfar är stort. Olof är en glad och kvick 2-åring som gillar en massa grejer: att spela boll, bygga tågbanor, leka med mästerflygarna och att låtsas vara ett spöke.

Vi hade några superfina dagar i Malmö: mat på Shamiat, Saluhallen och Surf Shack, fika på Lilla Rosteriet, besök på olika temalekplatser i staden, Hilma af Klints konst på Moderna Muséet (se tidigare blogginlägg) och promenader i blåsten i Västra Hamnen.

Och – äntligen – fick jag äta Linneas omtalade signaturkaka.

Några dagar i Malmö går alldeles för fort. Det måste snart bli ett återbesök. Snart kommer det ju också att finnas ytterligare en orsak att återvända till Malmö.