Vi fortsatte resan genom gamla danska områden. På Hallands kulturhistoriska museum i Varbergs fästning finns en karta från 1629 över det som då utgjorde Danmark.

Halland, Skåne och Blekinge är fortfarande danskt. I frederna vid Brömsebro och Roskilde – senare under 1600-talet – skulle sedan landgränserna ritas om så att de ser ut som idag.

Den stora attraktionen i muséet – det som vi kom dit för – är Bockstensmannen, dvs. den människa från mitten av 1300-talet som hittades i en mosse i närheten av Varberg (och som förmodligen hade blivit ihjälslagen).

Unikt med Bockstensmannen är den välbevarade klädedräkten. Det går att se hur en någorlunda välbeställd man under medeltiden kunde vara klädd. Annat speciellt är att flera pålar hade slagits genom kroppen, förmodligen för att den döde inte skulle kunna gå igen.

Från fästningen tog vi den fina strandpromenaden söderut och blickade ut över Kattegatt. Efter sisådär 20 minuters vandrande tog vi oss över järnvägsrälsen till Hotell Havanna, ett av Lasse Didings hotell i Varberg.

Diding är kommunist och äger två profilerade hotell i stan: Gästis och Hotell Havanna. Havanna (hotellet alltså) är fullt av attiraljer från Castros Kuba. Är man förtjust i rom och cigarrer finns det en hel del att välja på.

Det var Diding som – när kommunen som brukligt är ville tjäna lite pengar på att döpa om sin fotbollsarena – erbjöd sig att punga ut med dryga halvmiljonen för att få döpa om Påskbergsvallen till Leninstadion.

Kommunpolitikerna tyckte inte att det var en bra idé. Diding erbjöd sig då istället att skänka motsvarande pengar till Varbergs ungdomsidrott, såvida arenan fortfarande fick heta Påskbergsvallen.

Så blev det inte. Nu heter den – ooriginellt nog – Varberg Energi Arena. Jag antar att varbergarna fortfarande kallar den för ”Vallen”.