Lite ”out of character” kanske, men i torsdags var Maria och jag på Friends i Solna och såg Beyoncés nya … ja, vad ska man säga … show.

Annorlunda än besöket på flamencoklubben i Malaga i söndags. Väsensskilt är väl det minsta man kan säga.

Beyoncé startade sin Renaissance World Tour i Stockholm, och eftersom hon är den hon är gjorde det att många blickar kom att riktas mot Stockholm. Många hade flugit in från hela världen för att beskåda världspremiären.

De flesta recensenter har varit lyriska, kanske särskilt i utländsk press. Här är exempelvis från recensionen i the Guardian.

”Dripping with sci-fi disco decadence, sex, body positivity and feminine Black pride, the near three-hour spectacular plays out in front, behind and, at times, inside a football-pitch-wide high-definition video screen designed to assault the senses at dizzying scale.”

Jag har själv lyssnat ganska lite på Beyoncé över åren, men det var kul att vara där. Musiken är en blandning av R&B, soul, pop, hip hop, house och säkert en massa annat som jag inte har koll på.

Efter konserten har vi lyssnat hemmavid ganska mycket på hennes senaste ”album”, med flera riktigt bra låtar, till exempel ”Cuff it” och ”Break my soul”.

Beyoncé har en fantastisk röst, men det som sticker ut var kombinationen av sång, dans, animationer och en massa annat. Suggestivt och rytmiskt. Glittrig och lite futuristisk show. Det hände grejer hela tiden.

Enormt påkostat. Känslan var extra allt.

Showen hyllar den svarta musiktraditionen i USA (r&b kallades väl tidigare för ”race music”), och Beyoncé har också blivit en symbol inte enbart för kvinnors utan också för HBTQ- och transpersoners rättigheter.

Som någon skrev i en kolumn i Aftonbladet: ”showen är ett enda fuck you till Björn Söder”.

Vad sjunger hon om då? Jo, mest kärlek och sex.

Lite typiska rader från ”Cuff it”: ”We gon’ fuck up the night, black lights/Spaceships fly (spaceships fly)/Yeah, unapologetic when we fuck up the night/Fuck up the night/We gettin’ fucked up tonight/We gon’ fuck up the night.”

Som det brukar stå: ”explicit language”.

Väldigt kul kväll (också att beskåda publiken). Problemet som vanligt när det gäller ett fullsatt Friends är att ta sig hem inom rimlig tid. Showen slutade sisådär 23.30, och vi var väl hemma på Eriksbergsvägen i Uppsala vid 3-tiden.