Köpenhamn är ett bra ställe att vara på för den som är intresserad av konst.

Louisiana är ett måste så vi tar tåget norrut till Humlebaek, och promenerar den sista biten till muséet. Även om vi har varit här många gånger förut slås vi återigen av hur rofyllt det är.

Det är fint med skulpturerna i parken (Miro, Calder, Moore och andra) och att kunna sitta och titta ut över sundet. Det är olika nyanser av blått.

Rummet med Giacomettis skulpturer missar vi inte.

Det pågår en tillfällig utställning med Sophie Calle, en fransk konstnär som ingen av oss visste något om. Trots att hon – som det stod i en recension – är en av av nutidens mest uppmärksammade kvinnliga konstnärer.

Calle ägnar sig åt konceptkonst, och hennes variant av detta är både idérik och intressant.

Hon har exempelvis filmat hur människor reagerar när de för första gången i livet får se havet.

Och hon har frågat 23 människor som har varit blinda sedan födseln hur de uppfattar skönhet.

Och gjort en massa annat som visas upp. Det är en omfattande utställning som blandar bild och text … mycket att läsa. Ofta är det roligt.

Namnet på muséet – Louisiana – kommer sig för resten av att muséets grundare (ostgrossisten Knut W. Jensen) helt enkelt behöll det namn som den förste ägaren hade givit stället.

Denne hade varit gift tre gånger och varje gång med en kvinna med namnet Louise.