Blyerts och blad

Det är inte så ofta som man får post med riktiga frimärken nuförtiden.

Utom till jul förstås, då det ännu så länge brukar dimpa ner en del julkort.

Men idag hände det. Ett kort med kuvert … från Charente Maritime i Frankrike.

Det kom från Flora och Arthur.

Och se på frimärket! Det föreställer Hôtel de Ville i Stockholm.

Stadshuset i Stockholm på ett franskt frimärke. Det visar sig att Macron har sett till att alla – eller åtminstone de flesta – huvudstäder i Europa har förevigats på frimärken.

Bien fait, Emmanuel!

Vi är inte fler förvaltningsforskare hos oss än att vi kan ses och prata med varandra, och ändå följa myndighetens rekommendationer.

Igår hade vi upptaktsmöte inför terminen: i det gamla Kronohäktet på Långholmen. Så jag fick tillbringa en natt i cell.

Det var mycket kul att kunna prata undervisning, forskning och annat med kollegorna igen.

Det var också fint i förmiddags (dagen efter mötet) att kunna ta en lång promenad i solen från Långholmen till Slussen: längs vattnet vid Bergsunds strand (med vyn bort mot Gröndal där båten Östanvik låg vid Cementas depå), förbi Zinken, Bysistorget, Mariatorget och bort till puckeln på Hornsgatan.

Jag stannade och tog en fika på Café Tårtan (jo, det där som TV-programmet spelades in) och stötte där också på en bekant: en förvaltningsrevisor som numera var pensionerad och  mest ägnade sig åt fotografering.

Jag passerade sedan den gigantiska arbetsplatsen vid Slussen (”Alla stambytens mamma”, som det stod på en av flera fyndiga info-skyltar). Det är svårt att från marken få en föreställning om hur det kommer att bli.

Det finns en intensitet i Stockholm som jag tycker om. Att det finns många turister i stan, precis som det brukar i augusti, bidrar till känslan av storstad.

Jag försökte (som vanligt) se ut som någon som skulle kunna hjälpa vilsna turister med orientering och kartläsning, men som vanligt var ingen intresserad.

På måndag är semestern slut. Vi får väl se hur det blir. Det är tänkt att undervisning i huvudsak ska ske på plats, men samtidigt ska sådana som kan (dvs. jag) fortsätta att arbeta hemifrån.

Vi i kretsen förvaltningsforskare på Södertörn ska i alla fall ha en första zoomfri höstsamling i veckan. På Långholmen, så det blir en natt i cellen.

Hur har sommaren varit då, undrar ni? Här kommer den här sommarens ”bästalista”.

Bästa kultur: En lågoddsare, Zorn på Nationalmuseum. Kul att vi kunde kombinera någon vecka senare med ett besök på Zorngården uppe i Mora. Fantastiskt ställe. Vilket par det var: Emma och Anders Zorn.

Bästa mat: Oliveriet i Kristinehamn var en höjdare. Andrea från Sardinien och Jenny från orten förestår en pärla till italiensk restaurang mitt inne i Kristinehamn. Vi stannade i stan för att se Picassoskulpturen (som jag gillade), men restaurangen blev nog det finaste minnet.

Lyssnad musik: Man skulle kunna gissa på Arlo Parks, Taylor Swift och Jack Antonoff, men mest har jag lyssnat på The Kinks i sommar. Vid sidan av Lennon & McCartney och Jagger & Richards, var Ray Davies den bäste låtskrivaren i popvärlden under 1960- och början av 1970-talet.

Bästa mat 2: Jag fick äntligen med Maria till Operabaren i Stockholm. Underbart ställe. Rårakor och Biff Rydberg. Det kändes som att Harry Friberg närsomhelst skulle stiga in i lokalen tillsammans med kommissarie Vesper Johnson (precis som i Trenterböckerna).

Bästa bad. Marias favoritbadplats sedan barndomen finns vid sjön Ärtingen i Bengtsfors, så det får bli den. För egen del badar jag enbart på ställen som Kourion på Cypern (där det är varmt i vattnet och en del vågor).

Mysigaste övernattning: Kanalvillan i Dals Långed, ett vandrarhem vid en sluss i Dalslands kanal. Vi fick en underbar kväll där när vi satt i den stora trädgården och njöt av friden (bilden till vänster).

Bästa sport: EM i fotboll. Hög kvalitet, många mål och så vann laget som spelade den mest offensiva fotbollen: Italien. Inte trodde man det om landet som en gång i tiden hyllade catenaccion (betongförsvaret).

Bästa kultur 2: Lars Lerin på Sandgrund i Karlstad. Det har blivit en hel del besök där de senare åren, men jag blir alltid lika imponerad.

Bästa fik: Vi har testat många och Leijons i Uppsala (Rosendal) står sig bra i konkurrensen. Tur att det är på promenadavstånd. Uppsalabor rekommenderas också ett besök på Forsby Kvarn Kafé i Fjärdhundra (citronbullen är värd en omväg).

Största kändis som vi träffade: clownen Manne i Arbrå i Hälsingland. Maria hjälpte hans partner med lite sytråd. Tydligen var det något i Mannes clownutstyrsel som behövde åtgärdas.

Bästa kulturarv: Fryksås fäbod vid Orsa i Dalarna (500 m över havet). Det var Maria som ville dit och det var superfint. Inga djur på sommarbete nu förstås, men små fina timrade hus och en magnifik utsikt över Orsasjön (bilden uppe till höger)

Sommarläsning: Avslutade lite otippat semestern med att läsa en hög svenska deckare. Valde ut sådana som de senaste fem åren har utsetts som de bästa av Deckarakademin. Genomgående hög kvalitet. Särskilt rekommenderas Tove Alsterdals bok Rotvälta (ruskig historia från Ångermanland).

Bästa film: Det har inte blivit så mycket TV men jag har sett den så omskrivna Babylon Berlin (SVT Play) … om Gereon Rath och Charlotte Ritters äventyr i Weimarrepublikens Berlin från slutet av 1920-talet. Bästa serien sedan den franska Falsk identitet.

Mest uppskattad drink: Inte min bästa gren precis (inte än i alla fall) men den som hette Nuevo Cubano och som vi testade en mycket varm dag i Karlstad var himmelsk. Rom, cava, mynta och lite annat.

Bästa missade kartläsning: Vi diskuterade den svenska modernismen i bilen och glömde att svänga av mot Karlskoga. Istället hamnade vi i Laxå och därefter – det blev en höjdpunkt på resan – i Degerfors. Jag såg förstås till att vi åkte förbi den klassiska fotbollsarenan Stora Valla. Det var jag som missade i kartläsningen.

Mötet med stort M: Det var när alla fyra barnbarnen – Flora, Olof, Albin och Arthur – fanns hos oss i Uppsala. Vilket gäng! En kvartett nya små människor som kommer att leva till en bit in på 2100-talet. Den överlägset roligaste händelsen var när lille Arthur Jacobsson Sedillot föddes i början av juli.

I förra veckan var det fullt ös här hemma.

Två av mina tre barn hälsade på tillsammans med sina respektive.

Samtliga fyra barnbarn var här: Olof, Albin, Flora och Arthur.

Flora och Olov, två 3-åringar, som har hur kul som helst tillsammans när de träffas (alltför sällan eftersom Flora bor i Gröndal och Olof i Malmö).

Albin, 10 månader gammal och alltid – åtminstone för det mesta – med ett stort leende på läpparna (som på bilden till vänster).

Och så Arthur som är nykomlingen i världen … ännu bara några veckor gammal, som redan har fått pass och strax ska dra till Paris och Oléron.

Och det är så märkligt att småttingarna – fastän de nyss har kommit till världen – redan har utvecklat sina egna unika personligheter (inte Arthur än, förstås).

Kusinerna. Världens finaste ungar och världens bästa föräldrar. Kan man bli annat än glad?