Det är skönt att kunna åka iväg några dagar direkt efter det att man har lagt jobbet åt sidan.

Vi tog vägen över Sala och Hedemora upp till Siljan och Orsasjön, och tillbringade några dagar i den krater som bildades efter ett meteoritnedslag för sisådär 365 miljoner år sedan.

Zornsommar i år (se tidigare blogginlägg), så ett besök på Zorngården och Zornmuséet i Mora var givet.

Vi bodde några dagar i Fryksås fäbod, med underbar utsikt över Orsasjön. Vi åkte runt Siljan och fick ofta en slags ”vykortskänsla” (se bilden från Siljansnäs … nej, det är inget vykort från 1960-talet).

Sedan drog vi österut till Hälsingland och kollade älvar och stora gårdar. Vi bodde i en Hälsingegård i Arbrå, så man kan väl säga att vi har bott i kulturen.

Lite intryck från resan:

Bäst kultur: det är förstås Zorn och Zorngården. Väldigt intressant rundvandring i Anders och Emmas hem i Mora.

Fascinerande kulturarv: Fryksås fäbod. Idag är Fryksås något annat (fritidshus), men på plats är det lätt att föreställa sig tiden då det här var en fäbod dit djuren togs under några månader för att beta.

Mest förbjuden kultur: Skattungbyn har en fantastisk utsikt norrut över Orsa Finnmark, men tycks mest känd för att porrfilmen Fäbodjäntan en gång spelades in där. Byborna välkomnade till att börja med filmteamet i tron att filmen skulle föreviga det lokala kulturarvet.

Udda kulturarv: I Skattungbyn finns också ett baptistkapell från 1851, tydligen Sveriges äldsta i bruk varande frikyrkokapell. Eftersom det var förbjudet att utmana den svenska kyrkan vid den tiden, uppfördes kapellet lite bortom allfartsvägarna.

Godaste mat: Creperiet i Järvsö, kanske i konkurrens med Fryksås Hotell & Gestgifveri (som faktiskt serverade björncarpaccio).

Skönaste bad: Skattungen anser Maria och hon är expert på badsjöar (jag hade tyvärr glömt badkläderna hemma).

Bästa promenadväg: Stigen runt kyrkön i Järvsö (Jarse, som lokalbefolkningen tydligen säger) … men kanske påverkas bedömningen av samtidiga rapporter om att IFK höll på att slå MFF i fotbollen.

Jobbigaste låt att få på hjärnan: Hambostinta i kortkort (sång av Mona Wessman). Texten antyder att satsning på kulturella och kreativa näringar för att få fart på turismen också var aktuellt på 1960-talet.

Bästa fika: Superfin miljö på Rättfiket i Rättvik (vegofik), men vi gillade också det lilla fiket (Snitths Hantverksbageri) vid den nedlagda järnvägen i Furudal. Också ett plus för Wahlmans café i Hedemora.

Intressant kulturarv 2: Växbo Lin. Linneprodukter tillverkas. Välordnat, intressant och fin miljö att promenera i. Jag lyckades till och med att handla ett par linnegrejer (shopping är annars inte min bästa gren).

Iakttagelse: Så otroligt mycket större möda det läggs ned på att utveckla kulturmiljöer i Hälsingland (Hälsningsgårdarna och Växbo Lin) jämfört med kulturmiljöer nära Uppsala (Ulva Kvarn och Gamla Uppsala). Kanske handlar det om EU-stöd?

Bästa vatten: Siljan och Orsasjön … eller så är det Voxnan och Ljusnan. Eller kanske – som på bilden uppe till vänster – Dalälven vid Gysinge.