Idag var det Förvaltningspolitisk dag i Statskontorets regi. Temat var Tillitsbaserad styrning – hur gör man?
380 personer på plats i Kulturhuset: fullt med höga tjänstemän i staten och så en del forskare.
Christopher Hood berättade om sina studier av NPM-reformer under tre decennier i Storbritannien.
De finns redovisade i boken A Government that worked better and cost less?, författad tillsammans med Ruth Dixon.
Slutsatsen är att verksamheterna som en följd av reformerna inte hade blivit bättre, men att de kostade mera.
Temat för dagen var annars regeringens tillitsbaserade styrning. Civilminister Ardalan Shekarabi inledde med att berätta om avsikten med reformprocesserna.
Det många nog funderade på var vad som kännetecknar en tillitsbaserad styrning, jämfört med – låt oss kalla det – en allmänt klok styrning.
Erik Nilsson, som är statsekreterare i Utbildningsdepartementet, uttryckte det som att man ska styra mindre (varje ny styrsignal tar bort effekten av de redan givna) och att det finns en övertro på formella beslut och skriftlig kommunikation.
Ett antal gånger deklarerades under dagen att man inte ska kasta ut barnet med badvattnet. Med barnet avsågs antagligen mätandet, ekonomistyrningen och redovisningen, dvs. de ”hårda” och siffriga delarna av företagsekonomins tankegods.
Utrymme ska lämnas åt annat. Mycket handlade om att ledarskap utgör kärnan i en klokare styrning: ett nära ledarskap, coachande ledarskap och att göra medarbetarna till aktiva medledare.
Kanske håller de lite ”mjukare” delarna av företagsekonomiämnet på att bli populära igen: ledarskap, organisationskultur och värdeskapande möten.
Det var ett tag sen sist.
Hood avslutade sitt anförande med att säga att motiven bakom NPM-reformerna i Storbritannien hade varit att försöka ”… change the way management operated”, och att detta nog inte riktigt hade lyckats.
Och som han uttryckte det: ”The battle for NPM may not be over”.
Kanske kan man tolka den här dagen som att vi är kvar i NPM-världen, men möjligen i NPM 2.0.
Blyerts och blad 