Bleke backe

Strax efter passagen av Segerstedthuset hamnar man i området strax söder om Slottet.

Gångvägen här ner mot stadskärnan – den heter Bleke backe – är avgjort den vackraste delen av promenaden mot stationen.

Det är någonting med bokarna, och hur de släpper igenom ljus, som skapar magin.

Annars sägs inte bokträd släppa igenom så mycket ljus, men de är väl helt enkelt inte särskilt många här. Fina är de hursomhelst.

Backen ser olika ut beroende på årstid. Särskilt fint är det om hösten när löven har fallit (se bilden till vänster). Om vintrarna kan det bli jättehalt, och då är det bäst att ta en omväg.

Det känns också helt i sin ordning att veta att det var professorn i botanik, Carl von Linné – Uppsalas egen förgrundsfigur – som först beskrev och namngav bokträdet.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Segerstedthuset

Fortsätter man förbi den Eklundska bänken går det inte att undvika Segerstedthuset.

20 000 m2 – mer än två fotbollsplaner kontorslokaler, sammanträdesrum och arkiv.

Segerstedthuset ser ut som en strandsatt färja, och smälter knappast omärkligt in i omgivningen.

Här håller numera universitetets ledning och förvaltning hus, eller så är de i full färd med att flytta in.

Huset kan ses som en manifestation av administrationssamhället. Här huserar det som i utbildnings- och forskningssammanhang brukar kallas overhead.

Segerstedthuset har utsetts till årets fulaste nyproduktion i landet (Kasper Kalkon-priset), men jag vet inte.

Det är väl som projektledaren sa: ”Vissa belackare anser att det ser ut som en Finlandsfärja eller en tjock-tv … [men] … de som hävdar det, tycker ju inte att någon byggnad som uppförts efter 1930 är bra.”

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Eklundska bänken

Vägen hemifrån till stationen tar sisådär 25 minuter för mig att gå.

En fin promenad, ifall det inte regnar. Det finns också en del att vila blicken på.

Utanför Botaniska trädgården finns exempelvis den Eklundska bänken.

Uppkallad efter Nils Eklund, numera en fri man. Tidigare en (högst) verksam utredare vid diverse statliga myndigheter.

Nils tillhör den krets av praktiker som håller sig à jour med forskningen, och som därför kan fungera som en brygga mellan forskning och praktik.

Vi träffades första gången vid en kurs som jag var med och anordnade för dåvarande Riksrevisionen. Den hette Organisationsteori 90.

Där på den Eklundska bänken sitter Nils ibland och njuter av omgivningarna.

Kanske funderar han på tillståndet i staten och på förvaltningspolitikens irrvägar. Eller så tänker han tillbaka på matchen nyligen där Liverpool besegrade Arsenal med 4-0.

Han har förstås också med sig hunden … ni vet ”You’ll never walk alone”.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

À bientôt, Gröndal

Nybliven Uppsalabo nu. Nygammal skulle man kunna säga eftersom jag en gång för länge sedan föddes här på Akademiska Sjukhuset.

Flyttlasset från Gröndal gick för halvannan vecka sedan.

Näst sista dagen i Gröndal firades med ett besök på kvarterskrogen Gandhi (superb indisk mat), och med en fika på Lundbergs.

Lundbergs – ett konditori i 1940-talsmiljö. Godare croissanter och baguetter går inte att få. Klenäterna till jul ska man bara inte tala om.

Men det är klart … när det nu är Jon & Claire som flyttar in i ”min” lägenhet, blir det säkert också framöver en eller annan bulle från Lundbergs.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Vykort från Frankrike

Tillbaka i vardagen.

Maria och jag har varit ute och rest: Ils Oléron, Ils d’Aix, La Rochelle etc. Området heter Charentes-Maritime.

Oléron är en vacker plats där allting händer nära havet. Klassiska näringar på ön har varit saltutvinning, ostronodling och (förstås) turism.

Man ska passa på att äta fisk- och skaldjur när man är där, och det har vi gjort. Tiden räckte väl inte riktigt till för att hinna smaka allt som vi hade föresatt oss.

Havet är alltid nära. Vi har promenerat längs Atlanten, på Olérons västsida. Ibland kilomterlånga plager och ibland lite vildare. Någon av oss har dessutom badat flitigt.

Bilden är från en strandbar på ett ställe som heter Domino. Den snygga filten/handduken till vänster om mig är inköpt på marknaden i Saint Pierre d’Oléron.

Nu är vi hemma igen och försöker hålla Frankrike vid liv så gott vi kan: genom att lyssna på Brassens på Spotify, äta baguetter från Lundbergs och käka ostron på Grodan.

Det går väl sådär …

 

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Lämna en kommentar

Gotländsk magi

Tillbaka från Gotland där vi gjorde det som vi brukar, inklusive åt sockerkringlor hos tanterna i Lye.

Rutiner rådde, om än med en del justeringar. Det blev varken några besök i Hemse eller Visby. Istället för Holmhällar, tog vi oss ned till Hoburgen.

Vi kollade (på 12-åringens enträgna begäran) racerbanan vid Gotland Ring, fikade i Rute (koncentrationen av 08-or där var nog högre än den på Södermalm så här års) och promenerade runt bland kalkbrott och bunkrar i Bungenäs.

Årets överraskning var att det i närheten av oss hade öppnats ett bageri, där det var dag producerades förstklassiga bullar och utsökt frukostbröd: Bosarve bageri i När.

Bäst var ändå besöket på Närsholmen (bilden): ett magiskt ställe.

 

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Lämna en kommentar

Skönlitteratur från A till Ö

Ibland tvingas man att rensa lite bland böckerna i bokhyllan.

Något som man då kan ägna sig åt är att undersöka vilka författare (för varje bokstav i alfabetet) som man har flest böcker av.

Det blir en påminnelse om vad man har gillat, och det avslöjar säkert en hel del om vem man är.

Så här blev min lista: Auster, Böll, le Carré, Dibdin, Enquist, Ford, Greene, Hemingway, Ibsen, Jansson, Kundera, Leon, Murakami, Naipaul, Oates, Pamuk, Rankin, Strindberg, Henrik Tikkanen, Vonnegut, Westö, Yates och Östergren.

En del lästes för längesedan, men har ändå inte rensats ut (jag plöjde exempelvis alla Graham Greene i lumpen).

Annat är sådant som har begrundats under den här årtusendet.

En uppenbar pinsamhet är att det är 20 män, och enbart 3 kvinnor (Tove Jansson, Donna Leon och Joyce Carol Oates). Flest amerikaner och britter. Lika många finländare som svenskar (tre vardera), vilket överraskade.

Dela gärna med er av era egna listor (här eller via mail). De snygga bokhyllorna är för resten till salu för den som är intresserad.

 

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar

Vem är det som är cynisk?

Så kom den då igen: Nordic Brands undersökning om myndigheters anseende hos det svenska folket. Stort uppslagen artikel i Dagens Nyheter idag.

Och med kommentarer av allehanda slag, t.ex denna från VD:n för företaget Nordic Brands: ”Vi ser en allmän trend att medborgarna blir alltmer cyniska”.

Nordic Brands eget anseende bygger i hög grad på att företaget är delägt av Stockholms Universitet. Det framgår i all dess kommunikation.

Men för den som är intresserad av hur Nordic Brands har kommit fram till sina resultat finns inget att hämta. De säger sig den här gången ha gjort 8000 intervjuer, men jag har aldrig sett någon studie redovisad som gör det möjligt att bedöma kvaliteten.

För ett par år sedan gjorde jag lite efterforskningar om det var möjligt att få läsa den då åberopade studien. Nordic Brands ledning meddelade mig då per mail att:

”Vi har ännu inte satt ihop en rapport av studien utan bara tagit fram vissa key findings som vi presenterade för pressen. Det är också så att bara en del av studien är publik och en del är för köpande kunder.”

Jag kontaktade också journalisten på Sveriges Radio som hade skrivit om studien och fick beskedet att SR då exklusivt hade fått en sammanställning av resultaten ”… någon dag innan undersökningen skulle publiceras”.

När jag berättade att någon studie inte hade publicerats, svarade hon att: ”Vi har som policy att inte uppmärksamma studier som görs via webbpaneler, men här tyckte vi att metoden och svarsfrekvensen dög …”.

Sveriges Radios journalist avslutade sitt mail med att säga att ” … och när SU (Stockholms universitet) är delägare får det tas som någon typ av garanti.”

Tja, det verkar inte så.

Det finns mycket att säga om undersökningar av det här slaget. För det första är det som mäts mindre förtroende för myndigheten än förtroende för politiken. Det som mäts är helt enkelt något annat än det som man säger sig mäta.

För det andra lockar mätningarna förmodligen fram attityder som inte finns. De som tillfrågas har sällan någon relation till myndigheterna, och svarar förmodligen utifrån en allmän uppfattning som i hög grad kan vara påverkad just av mätningar av det här slaget.

För det tredje riskerar vi att det – som en följd av mätningarna – sätts igång försök att påverka hur människor svarar på mätinstitutens frågor. Genom att på olika sätt utveckla sitt ”varumärke” kan myndigheter klättra på listan.

Myndighetschefer kanske börjar tro att det är enklare att klättra på rankinglistan genom att förbättra sin marknadsföring, än genom att förändra sin verksamhet.

Mest allvarligt är att mätningarna trivialiserar sådant som är viktigt: myndigheters professionalitet och kvalitet.

Att företag vill mäta är lätt att förstå. Att delar av media okritiskt hakar på kanske inte förvånar. Men man kan undra över varför akademin år efter år bidrar till att legitimera den här verksamheten.

 

Publicerat i Media | 1 kommentar

El Lector

Det är ett par-tre forskare som jag – mer än andra –  har inspirerats av över åren.

En av dem är John W. Meyer, sociolog från Stanforduniversitetet i Californien.

Skarp och alltid intresssant, en fantastisk (och rolig) föreläsare och en generös kollega.

Döm om min förvåning när jag på Museo Thyssen-Bornemisza i Madrid  för någon dryg månad sedan såg en målning av John … eller kanske av honom något decennium fram i tiden.

Tavlan är den målad cirka 1885 av schweizaren Ferdinand Hodler, så det kanske inte är han ändå. Hodlers verk heter El Lector/The Reader.

 

Publicerat i Forskning, Kultur | Lämna en kommentar

Glad midsommar

Alla näckrosor har slagit ut, och det enda som saknas i trädgården är en liten bro.

Kanske kan vi någon gång be Claude komma hit och måla en.

Önskar alla en fin midsommar, och hoppas att allt ordnar sig till det bästa.

Det är lite som William Shakespeare en gång uttryckte det i En Midsommarnattsdröm:

”Are you sure /that we are awake?/It seems to me/That yet we sleep, we dream”

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar