Blyerts och blad

Jag har varit iväg på minikonferens med kollegor. På Marstrand, som är ett otroligt fint ställe.

Vi har i ett par dagar har diskuterat styrning och granskning i offentliga organisationer.

Vi bodde på Villa Maritime, som var som en lätt bedagad (och ganska kostsam) skönhet.

Vi tog oss också tid att promenera runt hela ön (bilden är från denna vandrade delen av konferensen). Det tog en timme ungefär, och sedan väntade konferensmiddag.

Jag hade sett fram emot piggvar, dvs. det som jag åt förra gången jag var på Villa Maritime (ca. 30 år sedan). Men det blev faktiskt inte ens fisk.

Servicen på restaurangen hade påtagliga likheter med något avsnitt av Fawlty Towers. Men det viktigaste var förstås att diskussionerna blev bra.

En av de bästa grejerna med forskarlivet är nog att vara på seminarier med kloka och idérika kollegor.

Idag var det disputation igen, och den här gången satt jag i betygsnämnden.

Plats: Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) .

Jag var förstås ute i god tid och promenerade runt lite på campusområdet (se bilden).

John Odhage försvarade sin avhandling om beslutsprocesser om infrastruktur. Boken handlar om Trafikverkets arbete med så kallade åtgärdsvalsstudier.

Lite otippade huvudreferenser var Habermas och Ricoeur.

Alla (respondent, opponent och handledare) var nog lite nervösa, men allt gick bra. Efter tre timmars disputation och en timmes betygsnämnd blev det bubbel, kaffe och tårta.

Lokalen där allt ägde rum heter Kollegiesalen och ligger i högskolans relativt nya förvaltningsbyggnad (43:23 på vägvisaren).

Tidigare fanns där Röda Korsets sjukhem. Kollegiesalen är det gamla sjukhuskapellet som numera har blivit avkonsekrerat.

Kanske var det inskriptionen som fanns i blickfånget för dem som var framme vid podiet som gjorde att allt gick bra: ”Saliga äro de barmhärtiga ty dem skall ske barmhärtighet”

Äntligen finns den i bokhandeln … boken om rektorer. Författad tillsammans med Jenny Svensson.

Rektorer. Om konsten att hantera motstridiga krav.

Många pekar ut rektorer som nyckelaktörer ifall skolskutan ska vändas. Rektorerna måste, som Skolkommissionen uttrycker det, kunna ”… prioritera det pedagogiska ledarskapet”.

Vi har under några år följt rektorer vid sex grundskolor för att ta reda på hur de får ihop sin vardag.

I boken får man följa rektorers vedermödor och glädjeämnen vid Kallskolan, Digitalskolan, Stora Profilskolan, Lilla Nischskolan, Språkskolan och Minusskolan.

För att travestera August Blanches uttalande om livet som teaterdirektör: det ska fan vara rektor.

En slutsats är att vi nog inte bör förutsätta att rektorer är tusenkonstnärer. De måste ges rimliga förutsättningar för att kunna sköta sitt arbete på ett bra sätt.

Att kombinera genomförandet av det uppdrag som kommer från politiken med att leda en professionell organisation är ofta svårt nog.

Så andra sysslor – som att låtsas vara företagsledare, bygga varumärken och marknadsföra sina skolor – bör de nog helt enkelt befrias ifrån.