Swedish grace

I fredags var jag på disputation på Handelshögskolan på Sveavägen. Jag pluggade där en gång i tiden, och fortsatte sedan med forskning och undervisning.

Jag kände mig väl aldrig riktigt hemma, och den forskningsenhet där jag fanns – och trivdes utmärkt i – var en outsider.

Det är sällan jag har vägarna förbi, men nu blev det av.

Lokalen för disputationen låg precis i anslutning till Handelshögskolans bibliotek.

Biblioteket, liksom huvudbyggnaden, är en skapelse av arkitekten Ivar Tengbom. Det är han som också har ritat Konserthuset vid Hötorget.

Tengbom är internationellt känd för att ha arbetat inom något som ibland kallas för Swedish grace (inomlands: Nordisk klassicism).

Biblioteket ligger i flygeln mot Observatorielunden och det är en mäktig syn att titta upp på våningarna med bokhyllor, och mot den upplysta kupolen.

När jag skrev min avhandling sprang jag i smala spiraltrappor och sökte i propositioner och protokoll från riksdagsdebatter (jag antar att alla dessa skrifter nu är förpassade till bibliotekets depå i Bålsta).

Disputationen gick för resten utmärkt. Anna-Maria Lagrelius försvarade framgångsrikt sin avhandling om ”Doktorns dilemman”.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Det ska fan vara rektor …

Äntligen finns den i bokhandeln … boken om rektorer. Författad tillsammans med Jenny Svensson.

Rektorer. Om konsten att hantera motstridiga krav.

Många pekar ut rektorer som nyckelaktörer ifall skolskutan ska vändas. Rektorerna måste, som Skolkommissionen uttrycker det, kunna ”… prioritera det pedagogiska ledarskapet”.

Vi har under några år följt rektorer vid sex grundskolor för att ta reda på hur de får ihop sin vardag.

I boken får man följa rektorers vedermödor och glädjeämnen vid Kallskolan, Digitalskolan, Stora Profilskolan, Lilla Nischskolan, Språkskolan och Minusskolan.

För att travestera August Blanches uttalande om livet som teaterdirektör: det ska fan vara rektor.

En slutsats är att vi nog inte bör förutsätta att rektorer är tusenkonstnärer. De måste ges rimliga förutsättningar för att kunna sköta sitt arbete på ett bra sätt.

Att kombinera genomförandet av det uppdrag som kommer från politiken med att leda en professionell organisation är ofta svårt nog.

Så andra sysslor – som att låtsas vara företagsledare, bygga varumärken och marknadsföra sina skolor – bör de nog helt enkelt befrias ifrån.

 

Publicerat i Forskning | Lämna en kommentar

Dykänder

Här har det gått mycket bättre (än för koltrastarna).

En knipa simmar omkring med sina fyra nyfödda i en damm i Botaniska trädgården i Uppsala.

Den gula byggnaden som så fint speglar sig vattnet är Orangeriet Linneanum.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Drama i trädgården

I äppelträdet i Marias trädgård i Uppsala ligger en koltrasthona och ruvar. En knapp meter över marken har ett koltrastpar ordnat boet.

Det kunde vara bättre skyddat. Fyra ägg fanns där till att börja med (se bilden).

Jag tog bilden igår när honan var ute och letade mask i gräsmattan. Honan verkar inte det minsta störd av att det finns människor i närheten.

Hanen sjunger vackert då och då, men verkar annars inte så engagerad.

En skata fick dock nos på boet och gör då och då små attacker (när koltrasthonan är ute och skaffar lite näring).

I eftermiddags såg jag hur honan flög i väg med ett trasigt ägg som hon lämnade på gräsmattan ett femtiotal meter bort.

Det finns enbart ett ägg kvar nu.

Sannolikheten att den ungen först ska kläckas och sedan klara ett par veckors utsatt liv i boet och på marken är nog inte så stor.

Skatan – boplundraren – är inte särskilt populär just nu.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

El Niño

Nog med muséer, och istället lite fotboll.

Atletico Madrid spelade idag sin sista match på hemmaarenan Vicente Calderón.

De ska flytta till en nybyggd arena som ligger lite mindre centralt. Många sörjer det.

Jag var på plats knappt två timmar innan matchstart, och det var redan då full fart på de rödvita supportrarna.

Otroligt drag på läktarna, och särskilt glada blev alla när El Niño (dvs. Fernando Torres) gjorde två snabba mål. Till slut blev det 3-1 mot Athletic Bilbao.

Jag undrar för resten hur det blir med nattsömnen. Det andra Madridlaget (Real Madrid) säkrade ikväll seriesegern nere i Malaga. Det tutas nu friskt uppe på den stora boulevarden.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Prado

Tredje konstmuséet i Madrid: Prado.

Jag följde Lonely Planets idé om att dels vara där så tidigt som möjligt, dels koncentrera sig på ett fåtal målningar.

Jag satsade – föga originellt – på spanjorerna Velasquez, El Greco och Goya, dvs. det som anses vara det bästa som går att se på Prado.

Höjdpunkten var Goyas spöklika De svarta målningarna (Las pinturas negras), som han någon tid innan sin död målade direkt på väggarna i sitt hem.

Efter att ha sett de 15-16 utvalda målningarna (det tog väl en timme ungefär) blev det kaffe och croissant i caféet, och sedan lite ”fritt tittande”.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Museo Thyssen-Bornemisza

Vid alltför långa museibesök brukar ryggen säga ifrån.

Det är något med de onaturligt korta stegen.

Planen var därför att ganska snabbt gå igenom Museo Thyssen-Bornemisza, och enbart stanna vid några få tavlor. Men så blev det inte. Det fanns helt enkelt för mycket som fångade blicken.

Muséets ägare är María del Carmen Rosario Soledad Cervera y Fernández de la Guerra, Dowager Baroness Thyssen-Bornemisza de Kászon et Impérfalva.

Hon kallas Carmen ”Tita” Cervera, blev miss Spanien 1961, gifte sig med baron Thyssen. Som en följd av tillfälligheternas spel hamnade den konstsamling som följde med äktenskapet i Madrid.

Här finns allt från medeltida kyrkmålningar, Caravaggio, Rembrandt till Monet, Renoir, Matisse, Gauguin, van Gogh, Degas, Picasso, Hopper, Kandinsky och Dali.

En nordbo är representerad: Edward Munch.

Madridborna kan vara glada för att det tände till mellan kosmopoliten Hans Heinrich och ”Tita”. Muséet är sevärt utan att vara oöverskådligt stort.

Och ryggen klagade inte alls.

 

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar

Centro de Arte Reina Sofia

På besök i Madrid. Det pågår en stor Picassoutställning på Centro de Arte Reina Sofia.

I centrum för utställningen finns Guernica, dvs. den tavla som Picasso gjorde för den spanska paviljongen vid 1937-års världsutställning i Paris..

Guernica är den baskiska stad som Hitlers flyg (på begäran av general Franco) terrorbombade den 26 april 1937.

Det går knappast att slita sig från 25 kvadratmeter stora muralmålningen, som faktiskt alltid hänger på Reina Sofia-muséet.

Nu fanns också en hel del annan Picassokonst, som t.ex. Damen med vasen (bilden). Och dokumentation kring tillkomsten av Guernica.

Guernica visades året efter Parisutställningen i Stockholm. Svenska Dagbladet skrev om de ”… omstridda revolutionärerna” som ställdes ut i Liljevalchs. Det var som Aftonbladet skrev ”… den berömda fransyska kvartetten Matisse, Picasso, Braque och Laurens” som visade upp sina verk.

Alla verkade ha missat att Picasso var spanjor, född i Malaga.

Reina Sofia-muséet är ett museum för modern konst, dvs. all konst producerad efter 1881. Flera andra kända spanjorers verk finns att beskåda, bland annat Dalis och Miros.

Varför 1881? Jo, det är Picassos födelseår.

 

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar

Organisation & Samhälle

Det senaste numret av Svensk Företagsekonomisk Tidskrift har kommit ut (nr 1 2017). Tidskriften heter Organisation & Samhälle, och är läsvärd.

Här går det att läsa om innehållet i detta och tidigare nummer.

Intressant innehåll i det här numret också. Det finns, förutom recensioner, bland annat artiklar om digitalisering, ledning på distans och om konsten att få ihop livspusslet.

Det stora temat i det aktuella numret är Granskningssamhället. Matilda Dahl har varit redaktör för ett sjok texter, och här finns en hel del intressant läsning.

Det är heller inte utan att jag både blir glad och stolt när jag inser att de fyra första artiklarna under temat granskningssamhället är skrivna av forskare som jag har haft nöjet att handleda.

 

Publicerat i Forskning | Lämna en kommentar

Kungsängsliljor

Ibland lägger jag ut någon bild på Instagram.

Jag följer inte så många där, och har inte så många följare. Mest är det familj och närmaste vänner.

Igår blev det i alla fall rekord med gillanden för en utlagd bild, och det var en på blommor.

Jag var till att börja med tveksam till att lägga ut den, eftersom jag minns hur konstigt jag en gång tyckte att det var när min pappa fotograferade blommor.

Nu gör jag det tydligen själv.

Bilden är den uppe till höger på kungsängsliljor, Upplands landskapsblomma, och den är tagen i Botaniska trädgården.

Jag hade egentligen hoppats kunna ta bilder på blommorna vid Kungsängens naturreservat. Vi tog en långpromenad dit igår för att (förhoppningsvis) se hela fältet vaja med kungsängsliljor.

Blommorna har fått namnet just från Kungsängen, som är en fuktig strandäng öster om Fyrisån i Uppsalas södra utkant.

Vi kom nog dit halvannan vecka för tidigt. Endast någon enstaka lilja hade trotsat den kalla våren och börjat blomma (bilden till vänster).

Inte så mycket att visa upp för världen.

 

 

Publicerat i Kultur | 1 kommentar