Lugubert

IMG_4783Jag har nu sett sex timmar TV-serie, baserad på Klas Östergrens romaner: Gentlemen & gangsters. Välgjort.

Fantastisk scenografi, kläder och rekvisita (precis som alla säger). Utmärkt spelat och snyggt filmat.

Historierna är flera och mångbottnade. Tyvärr är det ofta svårt att höra vad som sägs.

Det samhällskritiska grundackord som allas öden utspelas mot är välkänd vid det här laget: den dolda konspirationen mellan den politiska makten och näringslivet.

Regeringskansliet har hemliga enheter med osynliga “städare”, med makt att både tortera och mörda.

I en avslutningsscen säger en iskall kanslihustjänsteman (briljant spelad av Anders Beckman) till Östergrens alter ego att han nu är fri att skriva vad han vill. Ingen person med inflytande bryr sig ändå om vad såna som han skriver.

Själv behövs han inte längre eftersom det är nya tider. Numera är det “hårda killar” som digitalt sköter det nödvändiga skyddet av maktens män.

IMG_4779Det avslutande samtalet mellan konstnären och maktens hantlangare rör sig runt en röd ros i en vas.

Hantlangaren hade egentligen velat bli trädgårdsmästare, men tvingades att bli ingenjör.

Déjà vu-känsla. Det är sannerligen inte första gången som historien om socialdemokratins spel under täcket med företagen dramatiseras. Aldrig har det väl gjorts lika ”snyggt”, men lite tröttsamt blir det ändå.

Marcimain skulle kanske kunna ägna de närmaste åren åt att researcha vardagsarbetet i Regeringskansliet: politiken, reformerna, konflikterna, kompromisserna, rutinerna, relationerna etc.

Kanske hittar han några städare, kanske inte. Om han inte gör det, beror det förstås på att de verkar under ytan.

Första säsongen av TV-serien Gemensam beredning skulle kunna ha premiär på hösten 2017.

 

Publicerat i Kultur, Politik | Lämna en kommentar

Ensam i sitt slag

symbol, logo, huvudbudskap_597pxSödertörn bytte nyligen logga. Reklambyrån berättade att de hade lekt med prickarna i de båda ö:na i namnet Södertörn. Prickarna hade trillat ner, och såg nu ut som ögon (se till höger).

logo-startsida-sv-1Veckan efter varsnade en kollega på utflykt i Östergötland att Linköpings universitet nyligen också hade låtit sin prick över i:et trilla ner, och lägga sig på horisontallinjen (se till vänster).

IMG_4776Idag noterade jag så på en reklamskylt i T-banan att Jönköpings universitet har anslutit sig till samma trend. Pricken över j:et hade trillat ner, och lagt sig bakom JU.

Ett av lärosätena skriver så här om loggor: ”Logotypen är en unik grafisk bild – en visuell gestaltning av varumärket”. Unik betyder enligt ordboken ”ensam i sitt slag”.

 

Publicerat i Forskning | Märkt , , | 2 kommentarer

Re: bandy

Jaakko_Loven_bandy_1948Jag var tvungen att ge bandyn en chans till.

Vid det förra besöket på Zinken (jag skrev om det i slutet av november) var isen mjuk och spelet blev därefter.

Igår var det toppmatch mot Villa från Lidköping: två bra lag och spännande hela tiden.

Hammarby vann. Västgötaklimax för Villa-fansen. Fast med en sämre grön målvakt hade det säkert blivit ett annat resultat.

Problemet den här gången för mig var kylan: minus 6 grader och blåst. Jag skakade så att det blev ganska suddiga kort med mobilen (istället får jag illustrera tjusningen med bandy med ett något äldre fotografi).

Ett dygn senare sitter kylan fortfarande kvar i kroppen.

 

Publicerat i Idrott | Märkt , , | 2 kommentarer

Perspektiv

IMG_4771Det är någonting med nyhetsrapporteringen som skaver.

2015 framstår på många sätt som ett riktigt uselt år: kriget i Syrien, flyktingströmmar, oroligheter på många håll i världen,  terrordåden i Paris etc.

Men det finns också ljuspunkter som aldrig hamnar på några löpsedlar, men som är värda att ha i tanke.

Aldrig har så få människor levt i fattigdom. Antal barn som inte kan gå i skola har aldrig varit färre.

Barnadödligheten sjunker. Jämfört med 1990 har den halverats. Nästan sju miljoner barn som inte hade överlevt 1990, klarade sig 2015.

Insatserna mot ebola (bland annat ett nytt vaccin) har gjort den befarade dödligheten  mycket lägre än befarat. Polio tycks vara på väg att försvinna, och det var en sjukdom som ca 350 000 människor dog i 1988.

Det finns 125 stater i världen som (visserligen med en ganska vid definition) skulle kunna betraktas som demokratiska, vilket är fler än någonsin. Toleransen mot homosexuella verkar öka.

The Atlantic skrev en artikel om detta i slutet av förra året (kan läsas här). Deras slutsats är att ”the world is better-educated, better-fed, healthier, freer, and more tolerant—and it looks set to get richer …”.

Alla som tycker att 2015 var ett riktigt skitår har goda argument för det.

Lite trösterikt ändå att året, för de allra flesta jordinvånare, antagligen var det bästa i världshistorien.

 

Publicerat i Politik | Märkt , , | Lämna en kommentar

Minnen av Åsa

IMG_4768På nyårsdagen för två år sedan kom beskedet att Åsa var död. Det var inte oväntat, men kom ändå som en chock.

När en ung människa som står mitt i livet, 37 år, plötsligt är borta finns så lite att säga.

Jag har tänkt en hel del på Åsa under de här mellandagarna, eftersom jag jobbar med en text (om tjänstemän och europeisering) som hon borde ha fått skriva.

Åsa var både skicklig och självständig som forskare. Hon sökte sina egna vägar, skapade egna nätverk, samarbetade med många och hade en drivkraft som få andra.

Hon var en engagerad och omtyckt lärare. In i det sista rättade hon tentor och undervisade.

Hon var mitt uppe i sin forskargärning när hon dog, så det var en del av framtiden som gick förlorad.

Allt som hon skulle ha åstadkommit: oskrivna böcker och artiklar, ohållna föredrag och seminarier, samtal som aldrig blev av.

En norsk kollega skrev så här när han fick beskedet: ”Jeg husket henne som en positiv, glad og god kollega.”

Och saknaden som alla vänner och kollegor erfar är förstås ingenting jämfört med den som finns hos hennes familj och de allra närmaste.

Det är två år sedan Åsa dog och jag kommer alltid att minnas henne med värme: som nyfiken, glad, energisk, engagerad och som en god kollega.

 

Publicerat i Forskning, Varjehanda | Lämna en kommentar

Jubileum

IMG_1038Jubileum. Ett år som bloggare. Det här är blogginlägg nummer 142.

Inspirationen kom till en del (tror jag) från Lundell, som i december 2014 just hade startat sin blogg Badgers Drift. 

Förmodligen var skälet också att jag hade det lite tråkigt (det var ju mellandagar).

Principen – om det finns någon – är att jag skriver när jag har lust. Egentligen om vad som helst, men när jag ser tillbaka har det blivit ganska lite mode, kläder, grönsaksodling och matlagning.

Jag har inte så många följare som Kenza Zouiten och UnderbaraClara, men är glad för alla dem som och då och då går in och läser.

Jag vet inte exakt vilka som läser (om ni inte kommenterar, vilket ni gärna får göra), men jag vet hur många. Mer än 10 000 besök har det blivit allt som allt.

Planen är att fortsätta ett tag till.

 

Publicerat i Varjehanda | 2 kommentarer

2015 – året som gick

IMG_4756Årets samhällsvetare är som vanligt Martin Kellerman. Så mycket tristare livet vore utan Rocky.

Årets roman (jag vet att jag läste den lite sent och att den nog borde ha varit fjolårets) är Stoner av John Williams.

Årets mest roande kulturbråk pågår i Uppsala. Konstnären Krikortz har dekorerat en värmecentral vid Karolinabacken på ett DDR-propagandistiskt sätt och fått en hoper uppsaliensare att sätta kaffet i vrångstrupen.

David Thurfjells bok om de postkristna svenskarna (Det gudlösa folket) är årets fackbok. Rocky-stripen (ovan) skulle kunna ha illustrerat Davids bok.

Årets kulturgärning är att Beatles musik blev tillgänglig på Spotify. Lite onödigt då att ha köpt in sig på en stor Beatles-box tidigare under året, men sånt får man ta.

Årets kulturella höjdpunkt – alla kategorier – är förstås att IFK tog hem allsvenska guldet i fotboll.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Julefrid

IMG_4750Och så blev det helg. Jag och Maria firade en lugn och skön julafton i Uppsala, bland annat med promenader ner på stan.

Kidsen kom sedan hem till Gröndal på juldagen (utom Jon som är i Paris), och det blev mat, prat och spel.

Höjdpunkten på juldagen är den traditionella tomtekastningen, som är en tävling mellan Dan och Linnea.

Den går ut på att med välriktade kast få tygtomtar (det finns ett tjugotal sådana att kasta) att fastna så högt upp som möjligt i granen.

IMG_4752Traditionen kräver en riktig gran, så att tomtarna fäster. Linnea tog hem titeln den här julen.

I granen hänger ett par prydnader som min pappa gjorde till sin och mammas första jul som gifta (det är dessa båda som syns på bilderna).

Det kan vara så att det här är den sjuttionde julen som de båda prydnaderna förgyller en gran. Pappa har noga noterat på undersidan av lyktorna: julen 1945.

 

 

Publicerat i Varjehanda | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Agrabah

Nyligen rapporterades om en amerikansk opinionsundersökning som visade att 30% av republikanerna menade att det var en utmärkt idé att bomba landet Agrabah.

Bland presumtiva Trump-väljare var det ännu flera, nära 40%.

Problemet (eller hur man nu väljer att uttrycka det) är att Ahrabah inte finns, annat än i Disneyfilmen om Aladdin.

En lärdom är förstås att man bör vara skeptisk till opinionsundersökningar. Siffrorna visar också hur lätt reptilhjärnan slår till.

Agrabah låter arabiskt och är säkert fullt av terrorister, tänkte nog en del när de satt med enkäten framför sig.

Jo, jag vet att jag är orättvis mot reptiler. 

 

Publicerat i Politik | Märkt , , | Lämna en kommentar

Snart kommer änglarna att landa

IMG_3281Ann Heberlein skrev igår i DN om julen, och om dess roll som familjehögtid. Som alla ritualer påminner julen om att livet förändras.

När jag var barn var det mina föräldrar som skötte allt kring firandet, och jag funderade nog mest på vad som kunde finnas i paketen under granen.

Sedan kom en hel räcka år då jag firade julafton med min egen familj, inklusive tre barn som (åtminstone när de var lite yngre) mest funderade på vad som kunde finnas under granen.

Därefter följde några år då jag firade julafton hos mina – då till åren komna – föräldrar. Med undantag för ett år då jag firade tillsammans med dottern där det hände, dvs. i Betlehem.

I år är det min allra första jul som föräldralös.

”Livets faser och kretslopp”, skriver Heberlein. ”Det är en av de vackra sakerna med traditioner: Att se sitt liv förändras. De stora perspektiven som manar till ödmjukhet inför livet.”

 

Publicerat i Varjehanda | Märkt , | Lämna en kommentar