Evidens och enfald

Publicerat den juni 2, 2015 av bengtjacobsson

IMG_3599I helgen hade DN Debatt ett inlägg från en grupp forskare som menade att målet måste vara att politiken ska vara evidensbaserad.

Det finns förstås mycket att säga om relationen mellan forskning och politik, och visst kan man tycka att det finns områden där experterna inte får tillräckligt med utrymme.

Men det finns också en naivitet i tilltron till samhällsvetenskaplig expertis. Forskare och andra experter har också sina fördomar (ibland kallar vi dem teorier) som bestämmer vad som ses och förstås.

Man ska heller inte glömma att tilltron till forskning och vetenskap generellt sett är relativt hög i samhället – i vissa fall kanske alltför hög. Det är hursomhelst svårt för politiker som vill genomföra något att göra det utan att hänvisa till (åtminstone någon del av) vetenskapen.

Det var en enfaldig debattartikel men det var nog mest lite ogenerad reklam för en ny organisation (som kallades nätverk) av ”policyprofessionella”.

Huvudidén för organisationen – den har ett manifest som går att finna på nätet – verkar vara att det alltid går att göra en tydlig skillnad mellan mål och medel. Politikerna ska formulera specifika, tydliga och mätbara mål, och så ska experter säga hur dessa mål på bästa sätt ska uppnås.

En stark déjà vu-känsla infinner sig. Modellen är redan prövad, och ska man bry sig något om vetenskaplig evidens finns det anledning att vara skeptisk.

 

Publicerat i Forskning | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Förtroende för förvaltningen (fortsättning)

Publicerat den maj 29, 2015 av bengtjacobsson

IMG_1040Jag skrev nyligen här på bloggen om en undersökning av myndigheters anseende som är gjord av Nordic Brand (som är ett företag delägt av Stockholms universitet).

Myndigheternas anseende var rangordnat på en skala från 0 till 100. I botten av rankinglistan låg Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan. I topp låg SOS Alarm, Smittskyddsinstitutet, Konsumentverket och Polisen.

Jag tillät mig att vara en smula kritisk mot den här typen av undersökningar, trots att jag då inte hade läst den studie som både Sveriges Radio och Svenska Dagbladet rapporterade om.

Min kritik handlade bland annat om att det som egentligen mättes nog mer var tilltron till politiken än till myndigheten. Och att det fanns en stor risk att mätningar av det här slaget trivialiserar sådant som är viktigt: myndigheters professionalitet och kvalitet.

Jag har nu gjort lite ytterligare efterforskningar i syfte att få tag på och läsa den åberopade studien. Det har inte varit problemfritt. Nordic Brands ledning meddelade mig per mail att:

”Vi har ännu inte satt ihop en rapport av studien utan bara tagit fram vissa key findings som vi presenterade för pressen. Det är också så att bara en del av studien är publik och en del är för köpande kunder.”

Jag fick då också veta att studien baserades på en ”telefonbaserad webbpanel”, och att varje myndighet hade bedömts av 300 personer.

Det finns dock, som sagt, ingen studie att granska, så det är vanskligt att bedöma kvalitet. Företaget lyckades ändå ”sälja in” den både till Sveriges Radio och Svenska Dagbladet, som rapporterade företagets ”key findings”.

Jag kontaktade journalisten på Sveriges Radio som hade skrivit om studien. Hon sade att Sveriges Radio av företaget hade fått en sammanställning av resultaten ”… någon dag innan undersökningen skulle publiceras”. Hennes kommentar var att ” … vi fick nyheten exklusivt”.

När jag berättade att någon studie inte hade publicerats, svarade hon att: ”Vi har som policy att inte uppmärksamma studier som görs via webbpaneler, men här tyckte vi att metoden och svarsfrekvensen dög …”.

Sveriges Radios journalist avslutade sitt mail med att säga att ” … och när SU (Stockholms universitet) är delägare får det tas som någon typ av garanti.”

Min slutsats är densamma som tidigare. Att företag vill sälja in sig är lätt att förstå, och att media okritiskt hakar på förvånar nog inte.

Men man kan verkligen undra varför akademin bidrar till att legitimera trivialiteterna.

Publicerat i Media, Politik | Märkt , , , , | 3 kommentarer

Granskningssamhället

Publicerat den maj 27, 2015 av bengtjacobsson

IMG_3699Den här veckan avslutas med ett möte i ett nystartat forskningsprojekt.

Tre lärosäten är inblandade: Södertörn, Stockholms universitet och Göteborgs universitet.

Fyra år ska vi hålla på. Företagsekonomer, organisationsforskare och statsvetare. Gamla och nya bekantskaper.

Riksbankens Jubileumsfond finansierar. Här står det om projektet på RJ:s hemsida.

Vi har några års banbrytande forskning framför oss. Jaja … det hoppas vi i alla fall.

Projektet handlar om granskningssamhället, och hur regeringen genom sådant som kallas för tillsyn, kontroll, inspektion, utvärdering, jämförelser, ranking, certifiering, revision och annat försöker se till att verksamheter bedrivs på ett ändamålsenligt sätt.

Granskningen i staten (och i offentlig sektor) har expanderat kraftigt under senare tid. Det ser onekligen ut som att misstron har ökat. Vi ska undersöka både varför det har blivit som det har blivit och vilka konsekvenser som den expanderade granskningen har fått (och kan komma att få).

Vi ska undersöka hur granskning har diskuterats i den generella förvaltningspolitiken, men också gräva djupare och se lite längre tillbaka i tiden vad som har hänt inom några utvalda politikområden.

Den ökande granskningen tar sig många uttryck. Den interna styrningen och kontrollen i offentliga organisationer har vuxit (och med den har vi fått många controllers). Vi har sedan några år också begåvats med en ansenlig ansamling av sektorspecifika granskningsmyndigheter.

Anmärkningsvärt i allt detta är att regeringen sedan halvannat decennium faktiskt inte har något eget revisionsorgan. Det kan kanske vara en bidragande orsak till såväl internstyrningens expansion som tillkomsten av de nya myndigheterna.

Vi ska också i projektet – nog så viktigt – försöka ta reda på vad all granskning kostar.

 

Publicerat i Politik | Märkt , , | 1 kommentar

En tredjedel spelad …

Publicerat den maj 25, 2015 av bengtjacobsson

IMG_3681En tredjedel av Allsvenskan spelad: 10 matcher.

IFK har 20 poäng och ligger på fjärde plats. Sex segrar och enbart två förluster. Och i tabellen just nu före både Malmö FF, som enligt alla experter skulle springa hem årets serie, och Solna AIK.

Särskilt skoj att det finns så många unga egna spelare i laget i år. Idag (mot GIF Sundsvall) kom sex av startspelarna ursprungligen kommer från Norrköping.

Det är långt ner till kvalstrecket, och ett par lag sladdar betänkligt. Tyvärr är ”Bruket” ett av dem.

Jag märker att jag med åren har blivit allt mer lik min pappa, som nästan alltid tvivlade på att IFK skulle vinna någon match. Så är det. Reduceras förväntningarna minskas samtidigt risken att bli besviken.

Det är lika bra att slå fast att så här bra kan det väl inte fortsätta …

 

 

Publicerat i Idrott | Märkt , , | 2 kommentarer

Bom

Publicerat den maj 22, 2015 av bengtjacobsson

IMG_3513Skylt utanför den lokala båtklubben. Undrar hur någon tänkte här. Jag borde fråga.

Eller kanske inte.

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Varjehanda | Märkt , , | Lämna en kommentar

Kastanjerna blommar

Publicerat den maj 21, 2015 av bengtjacobsson

IMG_3672Igår slog kastanjeträden ut. Blommorna fanns inte där på morgonen när jag promenerade hemifrån längs Trekanten. Senare på dagen blommade kastanjerna, åtminstone i Norrköping.

Jag lämnade kontoret lite tidigare än vanligt och tog tåget (den sega sightseeing-varianten över Nyköping och Kolmården) till Norrköping, och gjorde det tillsammans med äldste sonen.

Glada, grönklädda supportrar i tåget fördrev tiden med att dricka öl och köra frågesport i fotboll.

Det var – för första gången på ganska många år – allsvensk fotboll på Idrottsparken mellan IFK och Hammarby. På stationen i Norrköping fick vi sällskap av brorsan. Vi tog en öl och lite att äta, och promenerade sedan S:t Persgatan upp mot Parken.

Ingen välspelad match, men bra tryck på läktarna och mycket dramatik. Det blev tre poäng den här kvällen för mig, och noll för sonen. Kanske inte helt rättvist, men vem har sagt att just fotboll ska vara rättvist.

IMG_3671Under tågresan hem laddade vi ner en app med frågesport om fotboll, och fick sedan rejält med stryk av nästan alla som vi spelade mot. Trots att vi båda är intresserade av spelet och nog tycker att vi hänger med, var vi helt chanslösa.

Hemma strax efter midnatt. Det går bra nu med fotbollen. Hela 12 poäng ner till kvalstrecket.

Och i morse blommade också kastanjerna i Gröndal.

 

 

Publicerat i Idrott | Märkt , , , , , | 2 kommentarer

Förtroende för förvaltningen

Publicerat den maj 14, 2015 av bengtjacobsson

IMG_1040Nyligen rapporterades i media om en färsk undersökning av myndigheters anseende. Undersökningen är gjord av Nordic Brand (ett företag delägt av Stockholms universitet) som rangordnar myndigheters anseende på en skala från 0 till 100.

I botten av Nordic Brands rankinglista ligger Arbetsförmedlingen (34), Migrationsverket (37) och Försäkringskassan (47). I topp ligger SOS Alarm (76), Smittskyddsinstitutet (73), Konsumentverket och Polisen (båda 70).

Också Svenskt näringsliv och Svenska kyrkan finns med på listan, vilket väl indikerar en generös tolkning av vad som är en myndighet. SOS Alarm är heller ingen myndighet, utan ett bolag.

Jag har inte lyckats få tag på den studie som mediernas rapportering bygger på (den finns inte på företagets hemsida), så det är svårt att bedöma kvaliteten. Studien verkar vara baserad på intervjuer med ”allmänheten”.

Det är alltid lite kittlande att gotta sig i listor som ger intryck av att något väsentligt sägs, men frågan är vad den här typen av mätningar egentligen avspeglar.

För det första är det som mäts mindre förtroende för myndigheten än förtroende för politiken. Det som mäts är helt enkelt något annat än det som sägs mätas. Det är heller inte trovärdigt när myndigheter – högt upp på listan – kopplar sin placering till egna aktiviteter (som Polisen verkar vilja göra).

För det andra lockar mätningarna fram attityder som inte finns. De som tillfrågas har sällan någon relation till myndigheterna, och svarar förmodligen utifrån en allmän uppfattning (som i hög grad kan vara påverkad av mätningar av det här slaget). Förtroende bör ses som en relation. Det är i någon annans ögon som man har, eller inte har, förtroende.

För det tredje riskerar vi att det – som en följd av mätningarna – sätts igång försök att påverka hur människor svarar på mätinstitutens frågor. Genom att på olika sätt utveckla sitt ”varumärke” kan myndigheter klättra på listan, och därigenom kanske till och med öka sina möjligheter att rekrytera och behålla kvalificerad personal.

Verkschefer kanske börjar tro (och det är möjligt att de har rätt) att det är enklare att klättra på anseenderankingen genom att förbättra sin marknadsföring än genom att förändra sitt sätt att arbeta. Det här kan måhända skapa en del jobb åt Nordic Brand och andra konsultföretag, men det leder knappast till högre kvalitet i förvaltningen.

Mest allvarligt är att mätningarna trivialiserar sådant som är viktigt: myndigheters professionalitet och kvalitet.

Att företag vill mäta är lätt att förstå och att media okritiskt hakar på kanske inte förvånar, men man kan undra över varför akademin bidrar till att legitimera trivialiteterna.

 

Publicerat i Media, Politik | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Relevance lost

Publicerat den maj 9, 2015 av bengtjacobsson

IMG_1040En av mina favoriter bland samhällsvetare sade en gång att “ … i valet mellan ’truth’ och ’impact’”, skulle vi alltid välja truth.

Vi kan förstås i all oändlighet hålla på att diskutera vad som är sanning, att ”truth” och ”impact” är en falsk motsättning och allt sånt, men jag tror att jag förstod precis vad han menade.

Vi ska så sanningsenligt som vi kan tolka det som händer i samhället, och berätta för dem som är intresserade (studenter och andra intresserade medborgare) vad vi har kommit fram till.

Nu har jag vid ett par-tre akademiska seminarier på senare tid märkt att diskussionerna har handlat om något annat, nämligen hur det är möjligt att utifrån en studie skaka fram så många publikationer som möjligt.

Seminarierna har i hög grad kommit att handla om strategier och taktiska knep som forskare kan använda sig av för att bli publicerade i ibland högt (men oftast i lägre) rankade tidskrifter.

Det är naturligtvis bra att publicera sig i goda journaler. Gott och väl så, men det blev uppenbart att det som vägledde forskarna i första hand inte var att på ett så bra sätt som möjligt berätta om sina upptäckter och insikter.

Istället var strävan att få så många publikationer som möjligt. Nu kan man hävda att det inte skulle behöva finnas någon motsättning här, men det framstod som uppenbart under seminarierna att den valda formen för publicering inte var den bästa för att förmedla sanningar om de studerade fenomenen.

Det är inte alltid så här, men tillräckligt ofta för att göra en fundersam.

Bedömnings- och meriteringssystem är riggade på sätt som får dessa konsekvenser. Som forskare anpassar vi vår praktik så att vi ska klara oss bra i den kommande granskningen. Det som dryftades vid seminarierna var inte i huvudsak vad som skulle kunna vara intressant, utan något annat.

Jag borde inte bli förvånad men nog är det konstigt att det som är intressant och skulle kunna göras samhällsrelevant om det presenterades i en vettig form, styckas upp i så många möjliga kunskapsfragment som möjligt.

 

 

Publicerat i Forskning | Märkt | Lämna en kommentar

Armlängds avstånd

Publicerat den maj 7, 2015 av bengtjacobsson

IMG_3639Idag föreläste jag om kulturpolitikens krumbukter på branschdagar som Svensk Scenkonst anordnade i Västerås (på Västmanlands Teater, bild till höger). Svensk scenkonst är en arbetsgivar- och lobbyorganisation, som tidigare hette Teatrarnas Riksförbund.

Kulturministern Alice Bah Kuhnke var där och blev utfrågad om regeringens kulturpolitik. Hon betonade starkt principen om armlängds avstånd, dvs. att politikerna inte ska lägga sig i det konstnärliga innehållet.

Diskussionen handlade i hög grad om den så kallade samverkansmodellen, dvs. den som låter statliga kulturmedel fördelas på regional och lokal nivå. Här verkar det finnas ett stort missnöje med staten, och inte enbart när det gäller hur mycket pengar som staten petar in.

En regionpolitiker från Västerbotten, Nina Björby, påpekade att ” … det inte finns någon politiker på central nivå att prata med”. Regionerna efterfrågade en samtalspartner på politisk nivå för att kunna diskutera viktiga frågor om samverkansmodellen, men att en sådan saknades. De blev istället hänvisade till myndigheter.

IMG_3642Armlängds avstånds-principen är främmande för kommunpolitiker, som mestadels befinner sig mycket närmare praktiken än rikspolitiker. En minister, och särskilt en inom kulturområdet, är van vid att organisera ett system (av regler och procedurer) men att sedan lämna implementeringen till andra.

Regionpolitikerna var missnöjda eftersom de inte hade någon statlig politiker att tala med. Kommun- och landstingspolitikerna verkade  intressant nog ha hamnat i samma position som många statliga myndigheter uppfattar sig vara i. De skickar underlag och vill ha samtal med en ansvarig minister, men möts mest av tystnad.

Min tolkning är att det här visar att samverkansmodellen leder till att regioner, landsting och kommuner – mer än tidigare – dras in i den statliga kulturpolitiska sfären. Frågan är väl om de verkligen vill vara där?

 

 

Publicerat i Kultur | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Pain in the arts

Publicerat den maj 6, 2015 av bengtjacobsson

IMG_3634På Göteborgsoperan träffade jag Stephen Langridge. Han är en känd opera- och teaterregissör som har arbetat på många stora operahus runt om i världen. Och nu alltså i Göteborg.

Han rekommenderade en bok: Pain in the Arts. Den är skriven av John Tusa som är en veteran när det gäller att leda kulturorganisationer. Här är en recension av Tusas bok från The Independent.

Politiker måste, menar Tusa, inse att konsten inte kan legitimeras med hänsyn till att den är betydelsefull för att skapa tillväxt och arbeten, utan för att den berikar och omskapar våra liv.

Det mesta i ämnet har kanske sagts förut, men Tusas bok är intressant läsning.

Jag påminns om den gamla skrönan om Winston Churchill som, när han fick påstötningar om att det borde vara möjligt att omfördela pengar från kultur till försvar, sägs ha svarat att: ” … men vad är det då som vi ska försvara?”

Kvickt och poängfullt, fast Churchill har aldrig sagt det där.

 

Publicerat i Kultur | Märkt , , | Lämna en kommentar