Zito

imagesEn nyhet som måhända har försvunnit i det rojalistiska bruset är att Zito är död.

Santos-spelaren José Ely de Miranda, med artistnamnet Zito, var mittfältare i Brasiliens VM-lag från 1958,

Såhär i historiens ljus framstår det kanske som självklart att Brasilien skulle vinna VM-turneringen 1958, men det var det inte då. Brasilien var visserligen favoriter, men hade aldrig vunnit ett VM.

Det brasilianska laget hade ändå förberett sig väl inför Sverige-VM, men det hackade till att börja med en hel del i spelet. Den unge Pelé var skadad (istället spelade Mazzola, dvs. José Altafini), högeryttern Garrincha platsade inte och mittfältet fungerade inte.

Först i den sista gruppspelmatchen mot Sovjet valde tränaren Feola att sätta in Pelé, Garrincha (efter starka påtryckningar från spelarna i truppen) och Zito. Då lossnade det. Och resten är historia …

Zito anses (enligt den excellente fotbollsskribenten Brian Glanville) ha varit turneringens bäste ytterhalv, eller mittfältare om man så vill. Zito vann sedan också VM-guld med Brasilien 1962.

Brasilien spelade under både dessa mästerskap ett 4-2-4-system med Didi och Zito på mittfältet. 4-2-4-systemet hade under 1950-talet utvecklats samtidigt i Ungern (Béla Guttman) och Brasilien (Flávio Costa), och kom under 1960-talet att användas av många klubb- och landslag.

Med dagens lite tramsiga språkbruk skulle man kunna kalla Zito en riktig tvåvägs-spelare.

Zito förblev Santos trogen. Han spelade mer än 700 matcher för klubben mellan 1952 och 1967. Han blev sedan ledare, och sägs vara den som 2003 såg till att den 11-årige Neymar hamnade i Santos.

Nu finns enbart Pelé och Zagallo kvar i livet från segerlaget från 1958.

 

Publicerat i Idrott | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vänster öga

Alltsedan jag i unga år fick en sten kastad i det vänstra ögat, har jag nästan helt fått lita till det högra.

Det vänstra har hjälpt till en smula med vidvinkelseendet, men annars inte gjort så mycket väsen av sig. Det högra har, å andra sidan, varit högst pålitligt.

Sedan en tid har det vänstra börjat krångla, vilket jag nog tycker är lite bonddrygt med tanke på hur lite det över åren har bidragit till det gemensamma projektet.

Synfältet ut åt vänster har försvunnit, vilket har gjort både trängsel i tunnelbanan och akademiskt mingel svårare att hantera.

Diagnosen från ögonsjukhuset S:t Erik var grå starr på vänster öga, och följaktligen operation. Sådana ingrepp är rutin och nästan alla seniora människor som jag känner tycks ha mestadels goda erfarenheter av egna (eller andras) operationer.

Operationen blir av senare i veckan. Det är tidigare än jag hade förväntat. Trycket i det vänstra ögat var såpass högt att den helige Erik ville operera så snart som möjligt.

Dålig timing på flera sätt, men jag är tacksam över att få en tid så snabbt.

Jag oroar mig nog inte så mycket för den här operationen, men hoppas förstås få tillbaka den begränsade syn som jag hade förut.

Det blir annorlunda när det högra ögat inom några år (antar jag) ska få en ny lins. Då blir det mer nervigt.

 

Publicerat i Varjehanda | Märkt , , | 2 kommentarer

Minnet och glömskan

IMG_2606Seminarium på Trafikverket tidigare i veckan, där forskarkollegor berättade om sina projekt. Det var lärorikt på flera sätt.

En av forskarna, som en tid har studerat Trafikverket, stod för en intressant iakttagelse. Närhelst han hörde kritik av verket för inställda tåg, potthål i vägen, usel information etc. hade hans spontana reaktion numera kommit att bli att betona komplexiteten i verkets uppgift.

Jag kände igen mig.

Vi har lätt att identifiera oss med dem som vi studerar. Åtminstone får vi en lite bättre förståelse för de problem som finns. Det här är ett av flera skäl till att myndigheter bör vara öppna mot forskare.

Något annat som var tydligt under dagen var att det pågår en recycling av idéer när det gäller hur organisationer fungerar. Jag noterade att många av 1960- och 1970-talets dominerande idéer verkar ha en renässans just nu: intressentmodeller, systemtänkande, planeringsmodeller och annat.

Inte mycket nytt under solen. En erfaren tjänsteman viskade till mig att han kände sig lite till åren kommen vid åsynen av allt detta redan prövade tankegods.

I viss utsträckning kan sådana erfarenheter utgöra ett problem. Ska man skapa entusiasm för nya reformer gäller det att inte för många medarbetare finns kvar som kommer ihåg att de gamla reformerna aldrig riktigt höll vad de lovade.

Kort minne och en viss grad av naivitet är viktiga egenskaper hos dem som vill övertyga andra.

Organisatoriska reformer förutsätter ibland, som Nils Brunsson har påpekat, att det finns verksamma mekanismer för glömska.

 

 

Publicerat i Forskning, Politik | Märkt , , , , | 1 kommentar

Broken dreams

Broken-dreamsEfter en dag med kollegor på Södertörn diskuterande utbildning och forskning, men också visioner, strategier, planer, utvärderingar (ingen kommer undan administrationssamhället), tog jag tåget till Borlänge.

Här finns Trafikverket och i morgon ska jag prata om Styrning av Trafikverket för en del forskarkollegor, men framförallt för en hoper tjänstemän i verket.

Trafikverket startade sin verksamhet i april 2010, och myndigheten växte under stor tidspress fram ur Banverket och Vägverket. Ambitionerna var höga och det fanns sannerligen förväntningar på den nya trafikslagsövergripande myndigheten.

Alla skulle komma fram snabbt, grönt och säkert.

Så har det inte riktigt blivit, och verket har fått utstå mycket kritik (alla som åker tåg har väl någon gång tänkt att allt inte står rätt till). Senast levererade en offentlig utredning massiv kritik mot myndighetens ledning för att inte ha ” … koll på anläggningen”.

Men inte är det lätt, och som den tillträdande generaldirektören Lena Erixon sade när hon i veckan blev presenterad av ministern: ” … det finns ingen quick fix”. Nej, det gäller nog att ha en hel del respekt för uppgiftens komplexitet.

Så tänker jag när jag sitter på restaurang Broken Dreams i Borlänge, och lägger sista handen vid min presentation.

 

Publicerat i Politik | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Snoka

334px-Gunnar_NordahlAtt Norrköping i folkmun ibland kallas för Peking sägs härstamma från Sven Hedin. Denne (i sanning ärkereaktionäre) upptäcktsresande höll någon gång under 1910-talet en föreläsning om sina Kinaresor vid stadens läroverk.

Hedin sa då att Nanking betydde ” … den södra staden, ungefär som Söderköping”. Några läroverkselever frågade då vilken som var den norra staden, och fick då veta att det var Peking. Alltså Norrköping.

Kanske är det sant.

Numera kallas fotbollslaget i stan ofta för Peking. När jag växte upp gjorde vi inte det. Vi kallade laget ”Snoka” eller – helt enkelt – IFK.

”Snoka” var från början ett öknamn som supportrar till Sleipner brukade använda om IFK:arna. Sleipner var arbetarklassens lag. De välkammade läroverkspojkarna i IFK var precis som snokar, menade Sleipners anhängare. De försökte se farliga ut men egentligen var de ganska harmlösa.

Efterhand tog IFK:arna över (ök)namnet och gjorde det till sitt (smeknamn). Det är ofta en klok taktik.

Sleipner och IFK var länge stora rivaler. Sleipner var som sagt arbetarlaget, medan IFK hade grundats av pojkar vid det läroverk där Hedin en gång orerade. Läroverket heter numera De Geergymnasiet, och kallas ännu idag (antar jag) för ”Lärka”.

Det finns en alternativ förklaring till namnet ”Snoka”, nämligen att det har att göra med ”Nalle” Halldéns näsa för fotbollstalanger. IFK:s legendariske ledare lyckades under 1940- och 1950-talen snoka upp talanger runt om i landet – Gunnar Nordahl (på bilden ovan) och andra – som sedan kunde se till att IFK för det mesta vann Allsvenskan.

Det är längesedan nu. Rivaliteten mellan Sleipner och IFK finns knappast kvar. Fast jag har faktiskt en kollega som håller sin tumme när Sleipner spelar, och som verkar bekymra sig föga om hur det går för ”Snoka”.

 

 

Publicerat i Idrott, Kultur | Märkt , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Evidens och enfald

IMG_3599I helgen hade DN Debatt ett inlägg från en grupp forskare som menade att målet måste vara att politiken ska vara evidensbaserad.

Det finns förstås mycket att säga om relationen mellan forskning och politik, och visst kan man tycka att det finns områden där experterna inte får tillräckligt med utrymme.

Men det finns också en naivitet i tilltron till samhällsvetenskaplig expertis. Forskare och andra experter har också sina fördomar (ibland kallar vi dem teorier) som bestämmer vad som ses och förstås.

Man ska heller inte glömma att tilltron till forskning och vetenskap generellt sett är relativt hög i samhället – i vissa fall kanske alltför hög. Det är hursomhelst svårt för politiker som vill genomföra något att göra det utan att hänvisa till (åtminstone någon del av) vetenskapen.

Det var en enfaldig debattartikel men det var nog mest lite ogenerad reklam för en ny organisation (som kallades nätverk) av ”policyprofessionella”.

Huvudidén för organisationen – den har ett manifest som går att finna på nätet – verkar vara att det alltid går att göra en tydlig skillnad mellan mål och medel. Politikerna ska formulera specifika, tydliga och mätbara mål, och så ska experter säga hur dessa mål på bästa sätt ska uppnås.

En stark déjà vu-känsla infinner sig. Modellen är redan prövad, och ska man bry sig något om vetenskaplig evidens finns det anledning att vara skeptisk.

 

Publicerat i Forskning | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Förtroende för förvaltningen (fortsättning)

IMG_1040Jag skrev nyligen här på bloggen om en undersökning av myndigheters anseende som är gjord av Nordic Brand (som är ett företag delägt av Stockholms universitet).

Myndigheternas anseende var rangordnat på en skala från 0 till 100. I botten av rankinglistan låg Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan. I topp låg SOS Alarm, Smittskyddsinstitutet, Konsumentverket och Polisen.

Jag tillät mig att vara en smula kritisk mot den här typen av undersökningar, trots att jag då inte hade läst den studie som både Sveriges Radio och Svenska Dagbladet rapporterade om.

Min kritik handlade bland annat om att det som egentligen mättes nog mer var tilltron till politiken än till myndigheten. Och att det fanns en stor risk att mätningar av det här slaget trivialiserar sådant som är viktigt: myndigheters professionalitet och kvalitet.

Jag har nu gjort lite ytterligare efterforskningar i syfte att få tag på och läsa den åberopade studien. Det har inte varit problemfritt. Nordic Brands ledning meddelade mig per mail att:

”Vi har ännu inte satt ihop en rapport av studien utan bara tagit fram vissa key findings som vi presenterade för pressen. Det är också så att bara en del av studien är publik och en del är för köpande kunder.”

Jag fick då också veta att studien baserades på en ”telefonbaserad webbpanel”, och att varje myndighet hade bedömts av 300 personer.

Det finns dock, som sagt, ingen studie att granska, så det är vanskligt att bedöma kvalitet. Företaget lyckades ändå ”sälja in” den både till Sveriges Radio och Svenska Dagbladet, som rapporterade företagets ”key findings”.

Jag kontaktade journalisten på Sveriges Radio som hade skrivit om studien. Hon sade att Sveriges Radio av företaget hade fått en sammanställning av resultaten ”… någon dag innan undersökningen skulle publiceras”. Hennes kommentar var att ” … vi fick nyheten exklusivt”.

När jag berättade att någon studie inte hade publicerats, svarade hon att: ”Vi har som policy att inte uppmärksamma studier som görs via webbpaneler, men här tyckte vi att metoden och svarsfrekvensen dög …”.

Sveriges Radios journalist avslutade sitt mail med att säga att ” … och när SU (Stockholms universitet) är delägare får det tas som någon typ av garanti.”

Min slutsats är densamma som tidigare. Att företag vill sälja in sig är lätt att förstå, och att media okritiskt hakar på förvånar nog inte.

Men man kan verkligen undra varför akademin bidrar till att legitimera trivialiteterna.

Publicerat i Media, Politik | Märkt , , , , | 3 kommentarer

Granskningssamhället

IMG_3699Den här veckan avslutas med ett möte i ett nystartat forskningsprojekt.

Tre lärosäten är inblandade: Södertörn, Stockholms universitet och Göteborgs universitet.

Fyra år ska vi hålla på. Företagsekonomer, organisationsforskare och statsvetare. Gamla och nya bekantskaper.

Riksbankens Jubileumsfond finansierar. Här står det om projektet på RJ:s hemsida.

Vi har några års banbrytande forskning framför oss. Jaja … det hoppas vi i alla fall.

Projektet handlar om granskningssamhället, och hur regeringen genom sådant som kallas för tillsyn, kontroll, inspektion, utvärdering, jämförelser, ranking, certifiering, revision och annat försöker se till att verksamheter bedrivs på ett ändamålsenligt sätt.

Granskningen i staten (och i offentlig sektor) har expanderat kraftigt under senare tid. Det ser onekligen ut som att misstron har ökat. Vi ska undersöka både varför det har blivit som det har blivit och vilka konsekvenser som den expanderade granskningen har fått (och kan komma att få).

Vi ska undersöka hur granskning har diskuterats i den generella förvaltningspolitiken, men också gräva djupare och se lite längre tillbaka i tiden vad som har hänt inom några utvalda politikområden.

Den ökande granskningen tar sig många uttryck. Den interna styrningen och kontrollen i offentliga organisationer har vuxit (och med den har vi fått många controllers). Vi har sedan några år också begåvats med en ansenlig ansamling av sektorspecifika granskningsmyndigheter.

Anmärkningsvärt i allt detta är att regeringen sedan halvannat decennium faktiskt inte har något eget revisionsorgan. Det kan kanske vara en bidragande orsak till såväl internstyrningens expansion som tillkomsten av de nya myndigheterna.

Vi ska också i projektet – nog så viktigt – försöka ta reda på vad all granskning kostar.

 

Publicerat i Politik | Märkt , , | 1 kommentar

En tredjedel spelad …

IMG_3681En tredjedel av Allsvenskan spelad: 10 matcher.

IFK har 20 poäng och ligger på fjärde plats. Sex segrar och enbart två förluster. Och i tabellen just nu före både Malmö FF, som enligt alla experter skulle springa hem årets serie, och Solna AIK.

Särskilt skoj att det finns så många unga egna spelare i laget i år. Idag (mot GIF Sundsvall) kom sex av startspelarna ursprungligen kommer från Norrköping.

Det är långt ner till kvalstrecket, och ett par lag sladdar betänkligt. Tyvärr är ”Bruket” ett av dem.

Jag märker att jag med åren har blivit allt mer lik min pappa, som nästan alltid tvivlade på att IFK skulle vinna någon match. Så är det. Reduceras förväntningarna minskas samtidigt risken att bli besviken.

Det är lika bra att slå fast att så här bra kan det väl inte fortsätta …

 

 

Publicerat i Idrott | Märkt , , | 2 kommentarer

Bom

IMG_3513Skylt utanför den lokala båtklubben. Undrar hur någon tänkte här. Jag borde fråga.

Eller kanske inte.

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Varjehanda | Märkt , , | Lämna en kommentar