I helgen hade DN Debatt ett inlägg från en grupp forskare som menade att målet måste vara att politiken ska vara evidensbaserad.

Det finns förstås mycket att säga om relationen mellan forskning och politik, och visst kan man tycka att det finns områden där experterna inte får tillräckligt med utrymme.

Men det finns också en naivitet i tilltron till samhällsvetenskaplig expertis. Forskare och andra experter har också sina fördomar (ibland kallar vi dem teorier) som bestämmer vad som ses och förstås.

Man ska heller inte glömma att tilltron till forskning och vetenskap generellt sett är relativt hög i samhället – i vissa fall kanske alltför hög. Det är hursomhelst svårt för politiker som vill genomföra något att göra det utan att hänvisa till (åtminstone någon del av) vetenskapen.

Det var en enfaldig debattartikel men det var nog mest lite ogenerad reklam för en ny organisation (som kallades nätverk) av ”policyprofessionella”.

Huvudidén för organisationen – den har ett manifest som går att finna på nätet – verkar vara att det alltid går att göra en tydlig skillnad mellan mål och medel. Politikerna ska formulera specifika, tydliga och mätbara mål, och så ska experter säga hur dessa mål på bästa sätt ska uppnås.

En stark déjà vu-känsla infinner sig. Modellen är redan prövad, och ska man bry sig något om vetenskaplig evidens finns det anledning att vara skeptisk.