Ibland blir inget som planerat. Efter en fin höstvecka i solen (Madeira), var det dags att ta sig an höstens  skrivprojekt.

Jag hade – under semestern –  dessutom tagit lite bilder som skulle kunna passa på framtida bokomslag (till exempel på lavastenarna från Praia Formosa).

Men inte då … en dunderförkylning satte stopp för skrivandet. Eländet bröt ut under den ödesdigra amerikanska valnatten.

Feberfrossande satte jag på radion någon gång vid 4-tiden, och insåg då att Clinton skulle förlora. Trump som blivande president. Det kändes passande på något sätt att dagarna därpå ligga och må kasst.

Nu är jag ändå – som min mamma och pappa brukade säga – på bättringsvägen. Jag har missat en del undervisning, några roliga seminarier och en föreningsstämma.

Men, som det står i Predikaren, allt har sin tid. Och Atlanten sköljer fortfarande in över Madeiras stränder.