Vilken tur att jag hittade boken: Werner Aspenströms samlade dikter.

I morgon är det disputation och jag har länge (som handledare eller opponent) haft en standardpresent till den som har försvarat sin avhandling.

Standarder är bra ibland.

Ett tag var boken slut på förlaget, och då fick jag leta runt på antikvariaten i Stockholm efter åtminstone någon Aspenströmsk diktsamling.

Idag testade jag utan framgång några bokhandlare i city, innan jag till slut hittade vad jag sökte på Rönnells Antikvariat.

Aspenström är en favorit. Här är till exempel dikten Staden:

”Jag är ingen opolitisk person.
Jag har en åsikt om hur slipstenarna
borde dras i detta land.
Jag anser freden vara vår största tanke.
Men jag vill inte med den stora drömmens sax
klippa sönder den mindre drömmens väv.
Det är den tiden på dygnet
då bogserbåten Rex ger sig ut i skärgården
för att hämta soluppgången.
Det är den tiden på året
när jätten i Skinnarviksbergen
har syrenklasar i håret.
Strax öppnar han käften och spottar ut
en svärm skrattmåsar över stan.
Jag tycker det är vackert, helt enkelt.
Jag tycker det är mänskligt, ibland.”