Vägen hemifrån till stationen tar sisådär 25 minuter för mig att gå.

En fin promenad, ifall det inte regnar. Det finns också en del att vila blicken på.

Utanför Botaniska trädgården finns exempelvis den Eklundska bänken.

Uppkallad efter Nils Eklund, numera en fri man. Tidigare en (högst) verksam utredare vid diverse statliga myndigheter.

Nils tillhör den krets av praktiker som håller sig à jour med forskningen, och som därför kan fungera som en brygga mellan forskning och praktik.

Vi träffades första gången vid en kurs som jag var med och anordnade för dåvarande Riksrevisionen. Den hette Organisationsteori 90.

Där på den Eklundska bänken sitter Nils ibland och njuter av omgivningarna.

Kanske funderar han på tillståndet i staten och på förvaltningspolitikens irrvägar. Eller så tänker han tillbaka på matchen nyligen där Liverpool besegrade Arsenal med 4-0.

Han har förstås också med sig hunden … ni vet ”You’ll never walk alone”.