Jag känner mig verkligen inte bekväm med så kallade akademiska traditioner, dvs. det där som inte har med själva arbetet att göra men som sägs vara så kul.

Så har det alltid varit.

Valborg i Uppsala är (normalt, om än inte i år) fullt av sådana traditioner: det är champagnegalopper, manskörer som sjunger Gluntarna, universitetskoryféer som står på balkonger och viftar med sina vita mössor och en massa annat.

Det är förstås kul när människor har kul (och det inte går ut över några andra), men inget av ovan sagda lockar mig det minsta.

En fördel dock med att fira det katolska helgonet Walpurgis – åminstone om man är akademiker i staden – är att man inte förväntas arbeta. Så man kan gå en fin promenad i Stadsskogen och läsa tidningar hela förmiddagen.

Och sedan ordna en ordentlig sillunch. Det är ändå en tradition som jag står ut med.