Jag blev frisk igen lagom till julhelgen.

Fin julafton hos Marias familj i Knivsta. Höjdpunkten var nog när alla i sällskapet (vi var nio) med varsitt instrument spelade en oändlighetsversion av José Felicianos gamla Feliz Navidad.

Jag tilldelades en triangel, och undvek nogsamt att försöka mig på några solon.

Juldag och Annandag var Linnea och Jon och deras familjer hos oss i Uppsala. Fyra barnbarn i åldrarna två till sex, så det var fullt ös.

Vi åt traditionellt julbord, fikade, spelade, delade ut julklappar (till de små) och åkte pulka i den närbelägna backen i Stadsskogen. Gott om snö och några grader kallt.

Underbart. Så stolt över alla mina tre barn och härligt att vara med de fyra nya små människorna.

När de små sent omsider somnade in på julaftonskvällen, blev det traditionellt ost-VM. Alla tar med sig goda ostar och så sätts det betyg (i år användes Vetenskapsrådets sjugradiga skala).

Fem mycket högklassiga ostar i finalen: en dansk (Tangost), två svenska (Bredsjö Blå och Tegel, Almnäs) och två franska (Delice de Bourgogne och en vällagrad Comté).

Vann gjorde Comtéosten (följd av de båda svenska bidragen). Det var fjärde gången som tävlingen hölls och fjärde gången som en fransk ost vann.

Suck! Jag hade ändå sagt till Matasim i Uppsalas Ostbod att jag den här gången ville ha svenska ostar som skulle kunna konkurrera med de bästa franska. Men nästa gång så …

Väldigt fint att ha alla hos oss ett par dagar. Igår när de åkte blev det väldigt tyst. När jag skriver detta är Olof och Albin tillbaka i Malmö och Flora och Arthur hos mormor och morfar i Paris.

Vi saknar dem redan.