Lunchade idag på Konstakademin för ett ”bakgrundssamtal”, som man brukar säga numera. Jag fick veta en del om det inre livet i Regeringskansliet.

Jag passade samtidigt på att besöka utställningen med Lena Cronqvists konst. Utställningen heter Sex decennier och är en tillbakablick (retrospektiv) på ett långt konstliv.

Ett liv som tyvärr har fått ett slut. Cronqvist har tvingats att sluta måla eftersom hon inte längre kan se.

Det är en generös utställning. Man känner igen många av motiven. Ofta är det mammor och dockor … som inte ser ut att må särskilt bra. Ångestfyllt.

Samtidigt är det inte de mest kända verken. Allt som ställs ut är tydligen hämtat från Cronqvists egna rum och väggar.

Väl värt ett besök, och fri entré.