Idag kom en rapport från Kungliga Vetenskapsakademin (KVA) som anknyter till gårdagens inlägg om den dysfunktionella organiseringen av Covid-hanteringen i Frankrike.
Macron skapade enligt de franska forskarna en hel mängd nya organisationer för att hantera den uppkomna situationen. Tillit till de existerande myndigheterna saknades, till skillnad från hur läget var i Sverige.
Organisationsfrågor betonas också när Kungliga Vetenskapsakademins expertgrupp om Covid-19 idag kom med sin slutrapport.
Huvudförslaget i expertgruppens rapport är att Sverige bör ”etablera en oberoende expertenhet med hög vetenskaplig kompetens som rådgivare till beslutsfattare vid pandemier”.
Expertgruppens ordförande Staffan Normark menade att en sådan enhet skulle kunna ” … ge regeringen, ansvariga politiker och myndigheter tillgång till uppdaterad vetenskaplig information och rådgivning om bland annat smittämnen, smittspridning, smittskyddsåtgärder, implementering av testmetoder och vaccinationsstrategier”.
Så mycket mer står inte – vad jag kan se – om organisationen och dess uppgifter (här är en länk till rapporten). Antagligen tänker man sig att expertenheten har formen av en myndighet, och i så fall skulle det vara intressant att veta hur dess uppgifter skulle avgränsas från andra myndigheters.
”Vi menar inte att det här ska vara en ersättning av Folkhälsomyndigheten”, sade dock Normark till nyhetsbyrån TT. ”Beslutande kan ha det som ett bollplank att vila sig emot”.
Uppenbarligen menar KVA – som genomgående är kritisk mot den svenska hanteringen – att det finns expertis som Folkhälsomyndigheten inte har fångat upp.
Så kan det måhända vara, men alternativet till att skapa en ny myndighet skulle också kunna vara att se över hur den existerande myndigheten styrs (instruktioner etc.). Om det finns problem där bör de kanske lösas på sådant sätt, och inte genom att det inrättas en ny myndighet.
Det är i alla fall både intressant och relevant att frågor om samhällets organisering hamnar i fokus. Jag skrev nyligen om detta med koppling till Covid i ett blogginlägg (här).
Som sagt får jag säkert anledning att återkomma till dessa frågor när Coronakommissionen kommer med sitt slutbetänkande i februari nästa år. Jag antar att KVA-rapporten ska ses som ett inspel i deras arbete.
Intressant seminarium idag hos kollegorna i Uppsala.
Studien finns redovisad i Bergeron, H., Borraz, O, Castel, P. & Dedieu, F. (2020) Covid-19: une crise organisationelle. Les Presses de Sciences Po.
Superonsdag pratades det om i politiken i veckan som var, och nog blev det dramatik.
Oj, vad konstigt det kändes.
Snart ska ansvar utkrävas. Senfärdighet har kännetecknat pelargonhanteringen här hemma.
Man kan nog nästan tala om ett haveri.
What’s in a name, som den gamle barden uttryckte det.
Annars känns historien om The Band som en ofta berättad historia. Medlemmarna var som bröder, men efterhand började det knaka i fogarna.
Hybridkänsla nu över livet och jobbet.
Man kan vara med på plats (disputationen går inte att följa digitalt), men måste anmäla närvaro i förväg.
I helgen var det bröllop i Malmö. Älskade dottern min Linnea gifte sig med Micke.
”Parken har en romantisk karaktär …” står det i stadens information. ”Här kan man njuta av sköna promenader, vackra konstverk och exotiska träd”.
Ok, lite mer fotboll. Igår tog jag tåget ner till Norrköping, och fick några timmar med storebrorsan Peter.
När det närmade sig matchstart promenerade vi upp längs Södra promenaden i duggregnet, förbi ”Lärka” och Halvars glass till Parken.
På begäran kommer repris på ett inlägg från 2015