Absolut Sverige

Publicerat den april 3, 2016 av bengtjacobsson

IMG_4988Apropå ett tidigare inlägg om Sapiens, och ambitionen att beskriva mänsklighetens historia i en bok, erinrar jag mig ett eget skrivprojekt.

Jag försökte mig en gång på att skriva Sveriges historia på 100 sidor, där enbart det allra mest viktiga skulle få plats.

Förebilden var The Very Bloody History of Britain (Without the Boring Bits), skriven av John Farham, som jag någon gång på 1990-talet hade upptäckt i en av bokhandlarna vid Charing Cross.

Jag var själv hyfsat nöjd med texten, men inget av de båda ansedda förlag som erbjöds boken visade något som helst intresse. Så den har blivit liggande.

Eftersom jag numera är vän med professionella historiker, skulle jag idag heller knappast våga ge ut den.

 

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Lämna en kommentar

Graffiti

Publicerat den april 3, 2016 av bengtjacobsson

IMG_5030Det blev en lång söndagspromenad idag i centrala hufvudstaden.

Vi gick bland annat till det (utmärkta) kaféet på Bergsgatan som enligt Wired Magazine ”… attracts the entrepreneurial hardcore.”

Vid observation av utsmyckningen på  toaletten, fastnade blicken på något bekant.

Kolla där i mitten. Nä, det är inte jag som har skrivit det …

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Styrning av lärosäten

Publicerat den april 2, 2016 av bengtjacobsson

IMG_5023Det pågår en diskussion om hur universitet och högskolor ska styras.

De konkurrerande alternativen sägs vara linjestyrning och kollegial styrning.

Vissa vill ha ledningar som agerar strategiskt (starka organisationer), medan andra vill att kollektiv av lärare och forskare ska bestämma (mer) över verksamheten.

I praktiken kommer vi antagligen alltid att ha blandformer (som vi  kommer att vara missnöjda med).

Bo Rothstein hävdade på DN Debatt att de bästa amerikanska universiteten kännetecknas av stark linjestyrning (verkställande makt) och starka kollegier.

Hans idé är att vi ska ha starka verkställande ledningar, men att dessa ska granskas av kollegiala organ som också ska kunna utkräva ansvar av linjen.

Således: både starka ledningar och starka kollegiala organ.

Det är oklart vilken roll som politiken tänks spela, vilket är märkligt när förebilden för det som föreslås just är den parlamentariska demokratin.

Mina erfarenheter gör nog att jag föredrar situationen med svaga ledningar och relativt svaga kollegiala organ.

 

Publicerat i Forskning | Märkt , | Lämna en kommentar

Den ståndaktiga osäkerheten

Publicerat den mars 29, 2016 av bengtjacobsson

IMG_5020Utanför aulan på Södertörns högskola, i Flemingsberg, står den här hunden.

Det är en skulptur av Nina Bondeson.

Konstverket heter Hjälphund: Här vaktas den ståndaktiga osäkerheten och andra eviga värden.

Jag tycker att den passar utmärkt på ett universitet, som ju bör vara en plats där det råder tvivel.

På väggen mittemot hunden finns ett annat verk av Bondeson: Signora Canedottos VII:e sortering i XXVI:e uppordningen av all världens ting och företeelser.

Den som smyger sig lite närmare hunden kan läsa en liten textrad. Jag gissar att det är Bondesons credo: Tvetydigheten må inte upphävas, tror jag.

 

Publicerat i Kultur | Märkt , , | Lämna en kommentar

Statens nådehjon

Publicerat den mars 28, 2016 av bengtjacobsson

IMG_5006Hittade i helgen en kort vägledning till Upsala Domkyrka. Tryckt 1943 och med text av domkyrkosysslomannen Mats Åmark (teologie doktor).

Pappa köpte nog skriften i slutet av 1940-talet, som nyinflyttad Uppsalabo. Jag tog med vägledningen idag, och använde den som guide i domkyrkan. Det gick utmärkt.

Åström klagade över den hänsynslösa konfiskeringen av rikedomar under Gustav Vasas tid. Så här skrev han:

”Det är föga värdigt, att den en gång genom gåvor rika domkyrkan skall behöva vara ett statens nådehjon”.

Den vägledning som säljs idag (och förstås kallas guide) har omsorgsfullt ”städat bort” liknande formuleringar.

Uppenbarligen fanns också en oro under Åströms tid huruvida domkyrkan hade fördärvats vid de genomförda restaureringarna.

Åström hävdade dock i vägledningen att ” .. de nyaste undersökningarna ha ådagalagt … att Upsala domkyrka alltjämt är vår medeltids märkligaste byggnadsminne”.

 

Publicerat i Kultur | Märkt , | Lämna en kommentar

Sapiens

Publicerat den mars 24, 2016 av bengtjacobsson

IMG_4992Mänsklighetens historia på 500 sidor. Författaren: Yuval Noah Harari. Jag köpte den inför en tågresa mellan Malmö och Stockholm.

Expediten i Pocketshop på Malmö Central hävdade att det var ett utmärkt köp … “hårresande bra”.

Det är roligt med någon som tar stora grepp. Harari skriver bra, och är för det mesta både intressant och underhållande.

Harari beskriver hur Sapiens lämnade Afrika för sisådär 200 000 år sedan, och tog över världen. Och vad som har hänt därefter med mänskligheten. Hur kom det sig att vi började tro på sådant som gudar, nationer och mänskliga rättigheter?

Fyra kapitel: The Cognitive Revolution, The Agricultural Revolution, The Unification of Humankind och The Scientific Revolution.

I ett avslutande avsnitt – “The Animal that Became a God” – skissas lugubra framtidutsikter:

“We are more powerful than ever before, but have very little idea what to do with all the power. Worse still, humans seem to be more irresponsible than ever. Self-made gods with only the laws of physics to keep us company, we are accountable to no one … Is there anything more dangerous than dissatisfied and irresponsible gods who don’t know what they want?”

 

Publicerat i Kultur | Märkt , | Lämna en kommentar

Nostalgi och ishockey

Publicerat den mars 23, 2016 av bengtjacobsson

IMG_4345Jag har märkt att det pågår SHL-slutspel i ishockey. Så brukar det vara om våren.

Det heter numera SHL; inte Elitserien. Verksamhetsformen för den svenska hockeyligan är sedan 2001 aktiebolag, inte ideell förening.

När jag var en liten knodd i Norrköping tittade jag och mina kompisar ibland på ishockey. IFK Norrköping och Sleipner var från början rivaliserande hockeylag, men de slogs 1967  samman till klubben IF IFK/IKS.

Ingen sa IFK/IKS utan alla pratade om laget som Vita Hästen (IFK var de vita och Sleipner var hästen), och några år senare blev det också det officiella namnet.

Ishockey på Parken betydde uterink, primitiva arrangemang, usel varmkorv och kyla. Men en del matcher etsade sig fast i minnet, t.ex. den sena vändningen mot Nyköping där ”Böcka” Andersson spelade en viktig roll.

Många barndomsminnen är kopplade till ishockey: VM i Stockholm 1963 (året efter VM-guldet i Colorado Springs), Tre Kronors ständiga förluster mot Sovjet, Brynäs alla SM-tecken och mycket mer.

Och så det eviga pratet om NHL som världens ojämförligt bästa liga. Det visade sig ändå att det sovjetiska laget (med Michailov, Petrov och Charlamov) mycket väl kunde mäta sig med de bästa kanadickerna när de äntligen fick mötas (1972).

Sedan dess har åtminstone mitt intresse gradvis svalnat. Spelet har blivit snabbare och kräver mer av spelarna, så i någon mening är det bättre. Samtidigt är det tråkigare, mer standardiserat.

Företagsidéer dominerar. När den ideella föreningen som tidigare styrde verksamheten upplöstes och ersattes av ett aktiebolag var motivet ” … att skapa tydligare ansvarsförhållanden och effektivare administration”. Jaha …

Det finns nuförtiden svenska spelare motsvarande 5-6 hockeylag i NHL. En svensk målpassning under natten i en NHL-match rapporteras i de svenska morgonnyheterna, så jag antar att det finns intresserade.

Jag ser nästan inga matcher längre, men följer vad som händer. Flera av mina vänner håller på Brynäs, vilket verkar vara jobbigare nu än förr i tiden. Jag har också noterat att Vita Hästen lyckades hålla sig kvar i näst högsta serien.

Jag blir glad när Skellefteå vinner. Vilket de nästan alltid gör nuförtiden, och detta trots att varken ”Krobbe” Lundberg eller Hardy Nilsson spelar längre.

 

 

Publicerat i Idrott | Märkt , , , | 2 kommentarer

2041

Publicerat den mars 21, 2016 av bengtjacobsson

IMG_4541Om halvannan vecka börjar den igen: Allsvenskan.

Det har varit pausunderhållning under vintervilan där jag har fått hålla tillgodo med Premier League, Ligue 1 och champinjonligan.

Den minnesgode kommer säkert ihåg vilket lag som vann serien förra året.

IFK-mössan har suttit på den mexikanska masken (från Oaxaca) sedan dess.

Det var 26 år sedan IFK Norrköping blev svenska mästare förra gången (1989). Seriesegern dessförinnan ligger ytterligare 26 år tillbaka i tiden (1963).

Fortsätter det så här får jag (förhoppningsvis) vara med om miraklet en gång till.

År 2041.

 

Publicerat i Idrott | Märkt , | Lämna en kommentar

En kväll på Operan

Publicerat den mars 18, 2016 av bengtjacobsson

IMG_4985Parsifal på Kungliga Operan. Inte riktigt min bag (som Jerry Williams skulle ha sagt), men det är fantastiskt med en stor orkester.

Monumental musik … det är ju Wagner.

Handlingen är påtagligt kvalmig, vilket torde ha framgått av inlägg tidigare i veckan.

Sista scenen är ett bibliotek/arkiv där nutida kvinnor och män befinner sig, till synes obundna av religionens alla krav på renhet och offer.

De rollfigurer som led så förfärligt under kvällen har försvunnit in i skuggorna.

På väggen finns en tavla med motiv från Parsifal. Så kan man ju se det … tiden är en annan nu. De gamla kulterna har ersatts av nya.

Kanske är det jag själv som står där nere och försöker begripa vad jag har varit med om.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Parsifal (förberedelser)

Publicerat den mars 17, 2016 av bengtjacobsson

images-2 ”I Parsifal står vi faktiskt öga mot öga och öra mot öra med den moderna europeiska fascismens och antisemitismens estetiskt förgyllda försångare.”

Så skrev Hans Ruin, filsofen, med anledning av Operans uppsättning av Parsifal (dvs. den som jag ikväll ska bevista). Ruin pekade på den offer- och reningskult som finns i dramat, och som han trodde att publiken inte riktigt uppfattade/valde att bortse ifrån.

Den döende Amfortas (den västerländska civilisationen) renas och helas av Parsifal (den germanske hjälten), som också återför det heliga spjutet till den plats där det hör hemma. Såväl Klingsor (juden) som Kundry (kvinnan) körs bort.

Ruin vill att vi som publik inte enbart ska tjusas av den sköna musiken, utan också inse hur Wagners kristna antisemitism genomsyrar Parsifal.

”Kanske är det helt enkelt svårt att acceptera att musik som griper så starkt skulle kunna bära något ont, eller ens unket. Tonerna får liksom texterna att adlas. Men när de för-klingat och berusningen släppt får man helt enkelt förlika sig med tanken att skönhet och grymhet kan uppträda i en och samma gestalt. Ja, att världen är just så tvetydig.”

 

Publicerat i Kultur | Lämna en kommentar