English Bookshop på Svartbäcksgatan i Uppsala är en pärla, och ett ställe där man kan hitta böcker som man inte ens visste fanns.
Som den här: Rest in Pieces: The Curious Fates of Famous Corpses. Författare: Bess Lovejoy.
Den handlar om alla äventyr som har drabbat kända människors kvarlevor efter döden. Lincoln, Einstein, Rasputin, lord Nelson, Elvis och många fler. Nej, jag köpte den inte.
Enligt Urban Dictionary används uttrycket Rest in Pieces när sådana som man inte gillar dör.
Idag var det seminarium på Södertörn om den stora polisreformen.
Förvaltningsakademin anordnade.
Bland de medverkande fanns rikspolischefen Dan Eliasson, polisforskaren (och polisen) Stefan Holgersson och DN:s kriminalreporter Lasse Wierup.
Samstämmigheten var stor att förändringar i organisationsstrukturer i sig inte löser några problem. ”Motivation och engagemang slår struktur med hästlängder”, som Eliasson uttryckte det.
Han betonade ändå att reformen gav ökade möjligheter till rationell styrning, flexiblare lösningar och att den också skulle komma att bidra till en professionalisering.
Vittnesbörd fanns dock om att allt inte riktigt var som det borde. Wierup visade med all önskvärd tydlighet på problemen. Ökningen av våldsbrottsligheten sög resurser från allt annat arbete.
Rikspolischefen menade att det tar tid innan siffrorna börjar peka åt rätt håll men att ” … omorganisationen äter sig framåt”.
Uppenbarligen hänger alla problem inom polisen inte ihop med reformen, och reformen kommer heller inte att lösa alla de problem som finns (och någon gång i framtiden kommer den att följas av en ny reform).
Vi som satt och lyssnade insåg nog alla svårigheterna. Men som Holgersson påpekade: ” … vi måste fokusera på möjligheterna. Vi är ändå Sveriges bästa polis”.
Jag har inte riktigt kunnat glömma en artikel från The Economist i somras.
Tidningen hade konstruerat scenarier om politik, ekonomi, vetenskap etc. som kanske inte var sannolika, men ändå tänkvärda.
Ett handlade om hur ett val USA skulle se ut ifall val- och partisystemet mer liknade andra parlamentariska system.
Ett opinionsinstitut hade ställt frågor om vad medborgarna i USA skulle föredra ifall de hade att välja mellan fem olika ”partier”.
Resultaten (klicka gärna på bilden):
”The Social Democratic Party” (Sanders) 26%
”The Liberal Party” (Clinton) 28%
”The Conservative Party” (Kasich) 9%
”The Christian Coalition” (Cruz) 11%
”The People’s Party” (Trump) 26%
Det är den amerikanska politiken ”översatt” till parlamentariskt system. Vi kanske inte befinner oss på helt olika planeter ändå.
Rent hypotetiskt kan man ju fråga sig om Sanders och Clinton tillsammans skulle kunna ha bildat en regering?
Och om de konservativa och den kristna högern – i ett parlamentariskt system – verkligen skulle ha tolererat en regering ledd av Donald Trump?
Ibland blir inget som planerat. Efter en fin höstvecka i solen (Madeira), var det dags att ta sig an höstens skrivprojekt.
Jag hade – under semestern – dessutom tagit lite bilder som skulle kunna passa på framtida bokomslag (till exempel på lavastenarna från Praia Formosa).
Men inte då … en dunderförkylning satte stopp för skrivandet. Eländet bröt ut under den ödesdigra amerikanska valnatten.
Feberfrossande satte jag på radion någon gång vid 4-tiden, och insåg då att Clinton skulle förlora. Trump som blivande president. Det kändes passande på något sätt att dagarna därpå ligga och må kasst.
Nu är jag ändå – som min mamma och pappa brukade säga – på bättringsvägen. Jag har missat en del undervisning, några roliga seminarier och en föreningsstämma.
Men, som det står i Predikaren, allt har sin tid. Och Atlanten sköljer fortfarande in över Madeiras stränder.
Äldste sonen har tvingat mig att följa Erik Nivas Instagram-konto.
Niva skriver lite udda och för det mesta intressanta texter om olika fotbollslag.
Alltid illustrerat med honom själv iklädd lagets tröja, och hashtaggen #jagärlaget.
Så jag gör en Niva-imitation: #jagärmarítimo.
I söndags kväll tittade jag på när Marítimo på Estádio dos Barreiros slog Sporting Braga i den portugisiska förstadivisionen. Skoj match.
Det blev 1-0, och Bragas tränare var under andra halvlek vansinnig över hemmalagets ”fisklir”. Braga var ett bättre fotbollslag, men Marítimo duktiga på att få tiden att gå.
Marítimo är ett av två lag från Madeira i högsta ligan i Portugal. Det är svårt att tro att fotboll är så stort på Madeira: en bergig ö med relativt få invånare.
De flesta spelarna i laget är brassar.
Bygdens son framför alla andra – Cristiano Ronaldo – spelade aldrig i Marítimo, utan i den bittra konkurrenten Nacional.
Ronaldo har ett eget museum i Funchal: CR7. Ett måste att besöka, men långt ifrån sevärt.
Det har varit en fin sommar, och den tycks inte ge sig än.
Två typiska bilder från helgen.
Bilden till höger är tagen från gångbron mellan Slussen och Riddarholmen.
Den är från lördag eftermiddag.
De syns inte i bilden, men det springer en massa energiska löpare längs Söder Mälarstrand. Det var Halvmaran som gick av stapeln i Stockholm.
Bilden till vänster är från söndag kväll, och fångar solnedgången över sjön Trekanten, beskådad från Liljeholmen.
En del pratar om att det är brittsommar. Fast en sådan sägs ju vara en period av tillfällig värme i början av oktober, runt Birgitta-dagen.
Kanske är det indiansommar, men (som dottern påpekade) det bör man nog inte säga. Så vad ska vi då säga?
Kanske helt enkelt att det fortfarande är sommar.
Det finns många fina platser på Gotland: Fårö, Sudret, Hummelbos och många andra.
Min absoluta favorit är ändå Närsholmen, en halvö på östra Gotland.
Jag har skrivit 0m den tidigare här.
Vi brukar komma dit runt midsommar, när blåelden blommar. Nu kom vi istället till Närsholmen i augusti.
Det händer något i mötet mellan det flacka, exotiska savannlandskapet (med de vindpinade enarna) och vattnet.
Det är helt enkelt vackert.
Nu har boken kommit: Den mångsidiga staten.
Den perfekta boken för första årets kurser i statsvetenskap och offentliga förvaltning.
En läsvänlig introduktion till den moderna samhällets kanske mäktigaste organisation: staten.
Dessutom: den perfekta julklappen till alla anställda i departement och myndigheter.
Boken består av 25 korta kapitel om allt från den militära staten, den ansvarstagande staten till den granskande och minnesrika staten.
Boken är rikt illustrerad.
Min favorit bland bilderna visar en man med en stickad tröja med texten RRV (se bilden till vänster).
I Riksrevisionsverkets interntidning Hänt i verket från 1979 hade de anställda uppmanats att sticka sin egen tröja med RRV:s logotyp.
Redaktörer för boken är kollegorna Anders Ivarsson Westerberg och Torbjörn Nilsson.
Anders och Torbjörn har skrivit många av kapitlen, och såg till att det blev en bok. Nice work.
Jag har bidragit med fem texter. Övriga författare är Göran Sundström, Åsa Casula Vifell och Daniel Castillo.
Studentlitteratur har förlagt.
Se
mestern började på ön Oléron i Atlanten, och kommer att sluta med en vecka på Gotland.
Det finns likheter mellan öarna: det öppna landskapet och den vita kalkstenen.
Och det är lätt att längta tillbaka till båda.
Vi kom idag med båten till Visby, och hann både med att gå innanför murarna och längs strandpromenaden.
Det är medeltidsvecka på gång i Visby: med tornerspel, konserter, gatuteater, marknader och en massa annat. Idag såg vi en massa lajvare på stan.
I verkligheten fanns det förstås aldrig några riddare på Gotland. En av riddarna under tornerspelet är för resten sponsrad av Region Gotland. Riddar Bagge, som han kallar sig, ”försvarar den allmänna välfärden”.
Jag hejar på honom.
Premier League blir intressant på många sätt i år.
Manchester United hoppas förstås att Zlatan – under året som kommer – ska spela huvudrollen på ”Drömmarnas teater”.
Om man får tro dagens DN, kommer dock en av konkurrenterna (Manchester City) inte att ge sig utan strid.
Blyerts och blad 