Den 18 augusti 1971 satt jag på en läktare på Stamford Bridge tillsammans med 54 000 andra och såg Manchester United slå Chelsea med 3-2 (matchprogrammet som kostade 5 pence till höger).

Jag var i London för första gången, och ensam. Stipendium från gymnasiet och pengar från sommarjobb betalade resan. Det var en pojkdröm att få se Petticoat Lane, Madame Tussauds och Trafalgar Square. Att gå genom Hyde Park och bläddra bland skivorna på HMV på Oxford Street.

Jag lyssnade på folkmusik på en klubb nära Gloucester Road (där jag bodde), och såg Jon Hiseman’s grupp Colosseum på Marquee (Hiseman hade tidigare spelat med John Mayall and the Bluesbreakers). Fruktansvärt rökigt i lokalen.

Framförallt ville jag gå på fotboll, men det lokale resebyråkillen (Atlas) sa att det inte gick att få tag på biljetter. Nåja, dagen innan matchen åkte jag ner till stadion, och lyckades ändå köpa en. Den dagen gick jag omkring med en plastpåse med en lagbild på IFK, och tänkte väl att någon skulle bli nyfiken. Men det hände inte.

Fantastisk match. Chelsea hade några månader tidigare vunnit Cupvinnarcupen med spelare som Peter Osgood och Alan Hudson. United hade Bobby Charlton, Denis Law och George Best.

George Best blev utvisad, men United vann ändå. Bobby Charlton, Brian Kidd och Willie Morgan gjorde målen.

Walking down memory lane.