Det har aldrig någonsin granskats så mycket som det görs idag. Den brittiske företagsekonomen Michael Power har pratat om detta som framväxten av ett audit society.

Granskningar kan ha många namn: tillsyn, utvärdering, certifiering, intern kontroll, revision, inspektion eller något annat. Någon granskar att verksamheter bedrivs på ett ändamålsenligt sätt.

Den fråga som man kan ställa sig är om det alltid är rätt saker som granskas.

Vi får ganska ofta vittnesbörd om grava problem i offentligt finansierade verksamheter, och problem som kan pågå under lång tid. Etableringsreformen med systemet av coacher är ett närmast övertydligt exempel (Lars Lindström har skrivit om detta i Expressen).

DN rapporterade idag om att en del gymnasieutbildningar, exempelvis naturbruksprogrammet, har blivit guldgruvor för fristående skolor. Skolorna får en summa pengar – som betalas av elevens hemkommun – baserat på den utrustning och de maskiner som skolan tänks behöva för utbildningen.

Av 20 fristående skolor som hade ett naturbruksprogram var det dock enbart fyra som erbjöd maskinförarutbildning (mot 17 av 20 i de kommunala skolorna som hade samma program). Istället inriktade de sig på annat som inte krävde så dyr utrustning. Men de får lika mycket pengar ändå.

Skolverkets ansvarige säger i DN att ”Skolorna utnyttjar systemet. Ingen bryter mot lagen, men det var inte så här det var tänkt att fungera”.

Nej, det var det verkligen inte.

Det har aldrig granskats så mycket som idag. Och för det mesta är det nog nödvändigt, men kanske vore det klokt att lägga ned lika stor möda på att försöka utforma system som inte uppmuntrar till fiffel (vare sig detta fiffel nu är lagligt eller olagligt).

Att omsorgsfullt tänka igenom organiseringen av olika politikområden innan nya system sätts i sjön. Det är förstås svårt att tänka igenom allt i förväg, men lite mer energi och tankekraft borde ägnas åt politikens organisering. Det ideologiska tunnelseendet börjar bli kostsamt.

Regeringar borde följa Tage Danielssons devis:

Först när helvetet gör stjärten stekhet

Kommer eftertankens kranka blekhet

Säll är den som har som rättesnöre

Att man bör nog tänka efter före.