Vissa förfrågningar går helt enkelt inte att tacka nej till, till exempel att föreläsa för Göteborgsoperans nytillträdda styrelse och dess ledningsgrupp.

Jag pratade om organisationsidéer och kulturpolitik, och om hur dessa båda fenomen hänger samman.

Diskussioner om organisationsidéernas genomslag väcker för det mesta ett stort mått av igenkännanden, men också frustration. Särskilt vid påståendet att kulturens organisationer inte är det minsta unika, utan precis som alla andra.

Alla viktiga förvaltningspolitiska idéer har slagit igenom med stor kraft också inom kulturens värld. Det gäller särskilt managementidéer.

En opera ses och ser sig numera själv som en organisation. De ska ha en identitet som skiljer dem från andra; en hierarki med ledning och ledda och de tänks agera rationellt, dvs. de ska ha mål och strategier och sånt. Också en opera måste ha allt sånt som riktiga organisationer har: ledning, strategier, visioner, miljöpolicies, styrsystem etc.

Innan mitt föreläsningspass berättade VD:n för operan för den nytillträdda politiska styrelsen om organisationen och utmaningarna. Styrelsen fick också en omsorgsfull genomgång av Göteborgsoperans ekonomistyrning.

Det här skulle kunna ses som en konstig prioritering (varför inte istället berätta om alla fantastiska föreställningar?), men jag tolkar det mer som ett uttryck för en slags praktisk klokhet.

Den nya styrelsen måste kunna lita på att det finns en god planering, budgetering och internkontroll. 75 % av operans intäkter kommer ju ifrån Västra Götalandsregionen, så politikerna där behöver försäkras om att operan varsamt hanterar de pengar som de får. Och att den är en modern organisation.

Det blev en intressant förmiddag med operafolket. Kvällen innan hade ledningen dessutom varit vänlig nog att fixa mig en plåt till Kristina från Duvemåla.

Nice people.